Timjan.

Botanical name: 

Thymus vulgaris, L. Tyskl. Thymian. Engl. Thyme. Frankr. Thym.

Historik.

Bild 16. Timjan. Sydeuropa räknas som denna växts hemland. De gamla kulturfolken skattade densamma högt både som krydda och till medicinskt bruk.

I Tyskland synes Camerarius först vid slutet av 16:de århundradet kommet till full klarhet angående timjan och enligt denna källa skall odlingen i detta land hava pågått endast sedan denna tid. Andra åter anföra, att timjan med säkerhet odlats därstädes sedan början av 1500-talet. Ett är säkert, Bauhin omtalar flera olika variteter under senare hälften av 1600-talet. Kammecker påstår att kattor skola vara synnerligen begivna på växten och förordar till och med skydd mot dessa lömska och fågelätande så kallade »husdjur».

I Skandinavien har timjan även länge odlats både som kryddväxt och till prydnad. Den ansågs nämligen ypperlig till infattningar omkring blomstergrupper.

Som krydda har den hos oss ringa spridning och synes rent av försvinna, vilket den dock ej förtjänar.

Utseende.

En låg endast 15 à 20 cm. hög, väldoftande halvbuske, vilken bildar i vilt tillstånd täta mattor.

Blommorna äro ljust rosenröda. Växtens blad äro som hos isop intryckt punkterade. Årsgrenarna äro småludna. Tillhör familjen Verticillatae.

Hundrafrövikten är 0,02 gr.

Odling.

I våra priskataloger möta oss namn sådana som vinter- och sommartimjan, vilket borde tyda på två helt olika sorter; detta är dock ej fallet. Frö köpt under båda namnen giver endast vanlig timjan, hur man än går till väga.

Växten är visserligen flerårig men t. o. m. i Stockholmstrakten osäker, varför den odlas som ettårig.

Bästa resultatet erhålles om plantor uppdragas i bänk och sedermera utsättas på en solig plats i lätt jord.

Vid riksmuseet såddes visserligen fröet direkt på kalljord, men resultatet blev dåligt, vilket var väntat. Fullt krydduglig blev nog växten men ej vidare väl utvecklad. Utskolade plantor erhöllo dubbel storlek.

Enär fröet är ytterst finkornigt måste jorden vara därefter. I grov och torr jord lyckas sällan sådden. Om ock jorden är fin, men torka råder, vattnas i de grunt uppdragna fårorna. Ett avstånd mellan plantorna av 10 cm. anses lagom. Har sådden skett direkt på kalljord, kan 5 cm. räcka till.

Förutom genom frö förökas växten genom delning och sättkvistar.

I mitten av augusti börjar blomningen och då är tiden inne för skörd. Avskäres i fråga om ettårig odling tätt intill jordytan samt sammanbimdes i små kvastar, vilka upphängas till torkning.

Grobarheten hos fröet varar intill 3 år.

Användning. Densamma som för mejram.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.