45. Vattenklöver.

Menyanthes trifoliata L.

Ortnamn. Bläcken (Värmland), Bockablad (Skåne, Västergötland m. fl.), Kråkfötter (Småland, Västergötland), Missneblad (Västerbotten), Trjosku (Dalarne), Tryblad (Hälsingland, Skåne), Trösk (Härjedalen).

Förekomst. Vattenklövern växer allmänt vild över hela landet i kärr samt invid stränderna av åar, floder och insjöar med gyttjig botten. Särskilt ymnigt förekommer den vid vissa lappländska älvar, såsom Vindelälven under dess lopp genom Sorsele socken. Vid Rönneå i Skåne finnes den ävenledes mycket rikligt.

Utseende. Flerårig ört med trefingrade, långskaftade blad samt femflikiga, utvändigt ljusröda, invändigt vita blommor.

Skörd. Bladen insamlas på sätt, som av fig. 45 a framgår, vid torr väderlek före eller under växtens blomningstid, majjuni, samt torkas å luftig, skuggig plats. Insamlingen kan även fortsättas efter blomningstiden under juli-augusti, så länge bladen äro fullkomligt gröna. Där vattenklövern förekommer i stora bestånd, kan man, när den ej står i vatten, mycket väl verkställa skörden med lie och därefter räfsa ihop de avskurna bladen. I detta fall måste man dock före torkningen sortera igenom bladen och därvid avskära bladskaften, när dessa bliva för långa, samt omsorgsfullt rensa bort andra medföljande växtdelar. Står växten däremot i vatten, duger ej detta insamlingssätt, enär bladen då vid avskärandet falla i vattnet och bliva våta, vilket förorsakar, att de under torkningen antaga en gulaktig färg och sålunda bliva värdelösa. För att vara användbar måste den färdiga drogen vara ljusgrön till färgen.

På långgrunda stränder, där växten förekommer "ren", kan man inhösta 5-10 kg per timme. På fuktiga ängar, där den växer tillhopa med andra örter, kan man vanligen icke skörda mer än högst 2 kg per timme.

Torkningsresultat. 5 kg färska blad lämna 1 kg torkad vara.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.