148. Gnaphalium dioicum. Allmän Kattfot.

Botanical name: 

148. Gnaphalium dioicum. Allmän Kattfot. På Finska: Kissan Käpälä.

Stjelken är enkel, bladig, med blomqvast i toppen och krypande rotskott, som slå rötter. Han- och Honblomstren äro åtskilda på olika stånd.

Linn. Fl. Sv. p. 286. Cl. 19. Syngenes. polygam. superfl.
Lilj. Sv. Fl. s. 358. Kl. 15. Svågrar. olika Svågerlag.
Murr. App. Med. T. 1. p. 112.
Pharm. Gnaphalii l. Hispidulae l. Pedis Cati Flores.


Denna växt är allmänt känd under namn af Kattfötter och kallas på somliga orter evighetsblommor eller eterneller, ett namn som egentel. tillkommer Gn. arenarium, orientale och de flästa afrikanska arterna af detta slägte. Dess krypande rot är mångårig och trifves bäst på berg, sandig jordmån och torra ställen; blommar i Maj eller Juni. Hela växten, utom bladens öfre sida, är luden. Rotbladen äro spatelformiga (något ägglika, men bredare utåt och smalare mot basen); stjelkbladen äro lansettlika. Blomhufvuden på de stånd, som bära hanblomster, ha glänsande mest hvita blomfoderfjäll och äro mera klotrunda än honornas blomhufvud, som äro något cylindriska och ha rosenfärgade mera aflånga blomfoderfjäll. Fjunet hos de förra är tjockare mot ändan och fjäderlikt; hos honblomstren deremot enkelt och sträft. Fruktfästet är något gropigt (scrobiculatum").

— Slägtet igenkännes med naket eller bart blomfäste, dels sträft, dels fjäderlikt fjun, färgade blomfoderfjäll, spetsade strålblomster och några ofruktsamma diskblomster. Under eget slägtnamn Antennaria, har Gärtner upptagit denna art, såsom skild från de öfriga.

En lindrigt sammandragande egenskap har man tillagt denna växt, och änskönt det skulle kunna anses öfverflödigt, skole vi dock tillägga, att den fordom varit brukad af Läkare i bröstsjukdomar och af Landmän såsom ett trollmedel. Men efter all sannolikhet har den ena och andra, till vinnande af sina olika afsigter, funnit Kattfoten lika kraftlös och overksam, hvarföre den kommit ur bruk. Den är säkert onödig i Läkarekonstan; och dess användande emot så kallad utsot eller diarré hos kalfvar, hvartill den i pulverform stundom ännu skall nyttjas, lärer vara af föga värde.

Tab. — fig. a. ett honblomster, förstorat. — b. ett hanblomster. — c. blomfoderfjäll. — d. det gropiga fruktfästet. — 1. stånd med honblomster. — 2. dylikt med hanblomster.

Tillägg, vol. 3:

Nr. 148. Allmän Kattfot. Zadig n. Friese Archiv der Prakt. Heilk. für Schles. u. Südpreus. 1. B. 3 st. — Örten anföres såsom nyttig mot Diarré, Lefverflöd (Fluxus hepat.) och Rödsot, hvarpå åtskilliga händelser i nämde Afhandling meddelas. Diarré af hämmad utdunstning och som ej velat upphöra under andra medels bruk, botades hos ett barn, genom ymnigt bruk af Örten, använd som Té eller i form af Infusion. Vid andra tillfällen nyttjades Dekokten förenad med Pomerans-sirap. Uti 2 qvarter vatten kokas en handfull af örten, och denna dekokt varm förtärdes tékoppsvis flera gånger om dagen.


Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.