140. Lonicera periclymenum. Rosen-Benved.

140. Lonicera periclymenum. Rosen-Benved. Try. Matledsträd. Svensk Caprifolium.

Buskens stjelkar äro slaka, träaktiga, med löf som hafva små bladstjelkar och äro affallande. Blommorna äro gapande (ringentes), sitta i qvistarnas ändar och formera der liksom ett rundaktigt blomhufvud.

Linn. Fl. Su. p. 68. Cl. 5. Pentandria. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 97. Kl. 5. Femmänningar. 1:qvinn.
Murr. App. Med. T. 1. p. 334.
Pharm. Caprifolii Herba, Flores, Stipites.


Benvedsslägtet är i Sverige icke rikt på arter; vi äga deraf blott 3—4, bland hvilka den egentliga Benveden (Lonic. Xylosteum), har med sin nästan benhårda ved gifvit anledning till namnet. Slägtet kännes med en olikformig blomkrona och ett mångfröigt bär under blomfodret. En utländsk art, kallad Caprifolium, planteras äfven i trädgårdar, och har, liksom denna, midt emot hvarannan sittande löf, men i synnerhet de öfversta äro liksom hopväxta, så att stjelken synes genomborra dem.

— Rosenbenveden växer hos oss vild på små backar i Bohus län, vid Trollhätte slussverk m. m.; har mjuka, trinda och nästan jemnsmala stjelkar, som ligga på jorden eller hämta stöd af närstående buskar och träd. Grenarne sitta midt emot hvarannan liksom löfven, hvilka äro elliptiska, helbräddade oftast fint ludna och inunder ljust blåaktiga, stundom något inskurna eller flikiga. Blommorna äro utslagna i Juli och utgå nästan strålvis från qvistens öfre ända. Bären äro röda, bäskt sötaktiga och hafva det qvarsittande 5klufna blomfodret på sig, liksom en liten krona. Planteras i trädgårdar helst med rotskott eller afläggningar.

Ehuru räknad bland Apoteksväxterna, skall Läsaren dock icke länge uppehållas med beskrifning på dess nytta i medicin. Men om det skulle frågas: hvarföre har den då fått ett rum ibland dem? så böra vi tillägga, att stjelkar och blommor troddes fordom vara blodrenande och gagneliga såsom té i trångbröstighet och lindriga utslagsjukdomar, och dekokten brukades till gurgling i halsfluss.

— Hornboskapen äta busken, men hästar och svin icke.

— Rotens saft förändrar färgen på blått papper till högröd (Fl. der Wetterau). För sina vackra och välluktande blommors skull planteras den i trädgårdar, och de som äga den växande i löfsalar eller berçeauer, få dem i synnerhet under blomningstiden sköna och uppfriskande. En sådan löfsal hvari Rosenbenved finnes inblandad, om den är väl tät och denna buske i blomma, har ett förträffligt utseende, meddelar den angenämaste svalka, och ger i synnerhet om aftnarna en behaglig lukt"; de rödletta blommorna framtränga emellan löfven och pryda den gröna tapeten på berçeauens både yttra och inre väggar. För att gifva vädervexling och frisk luft inuti en så tät löfsal, plär man på väggarne uppskära öppningar i form af fönster, ty annars gulna löfven, och busken dör ut.

Tab. — fig. a. En bärklase. — b. en öppnad blomma med ståndare: — c. blomfoder och pistill.


Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.