143. Scolopendrium lingua. Tunglik Skolopender.

Botanical name: 

143. Scolopendrium lingua. (Asplenium Scolopendrium. Linn.)

Tunglik Skolopender. Tunglånke.

Stambladen äro enkla, helbräddade, något vågiga i kanten, aflångt tunglika, vid basen hjertformiga, med fnasig eller hårig bladstam (stjelk).

Linn. Fl. Su. p. 372. Cl. 24. Cryptogam. Filices (Asplen. scolop.)
Lilj. Sv. Fl. s. 389. Kl. 16. Lönngifte. Ormbunk. (Aspl. scol.)
Murr. App. Med. T. 5. p. 478.
Flora der Wetterau (Scolopendr. phyllitis Roth.)
Pharm. Scolopendrii l. Linguae Cervinae Herba.


Första påseendet, då man jemför denna och Trikomanen (N:o 131.), hvilka voro tillsamman i ett slägte, visar för stor olikhet dem emellan, hvarföre Hr. Prof. Dr. Swartz och äfven Dr. Smith m. fl. delat dem i 2 slägten. Trikomanens slägtkarakter finnes redan anförd. Skolopenderarterne hafva frökapslerna på stambladets undra sida, i nästan paralela eller parvis gående linier, emellan bladets ådror omgifna med en ledfull elastisk ring> samt öppna sig längsefter med sina hinnaktiga täckens kanter, hvilka ligga i början öfver hvarandra.

Roten är mångårig, och af något sammandragande egenskap; växer på skuggrika ställen i skogar, bland stenar, och är funnen först i Skåne, sedan annorstädes i Sverige, ehuru ej allmän. Växten träffas med fröredning omkring Juli månad. Den varierar stundom med i kanten krusiga stamblad; stundom äro de i toppen flerdelade eller oordentligt flikiga. Den infördes fordom på Apoteken i sällskap med några af sina samslägtingar för att utgöra en af de 5 så kallade Capillair växterna, och af detta skäl, har denna till naturliga örtflocken Ormbunkar hörande Kryptogamist, blifvit här upptagen. Qm den ännu någonstädes förvaras på Apoteken, ligger den der med skäl bortglömd och obrukad, sedan vi äga andra kraftigare att i dess ställe tillgå.

Tab. — fig. a. ett stycke af stambladets ena hälft och undra sida, som visar fröredningens läge emellan bladets ådror, till skillnad från Trikomanen, som har dem uppå bladådrorna; förstoradt. — b. artförändring med oordentligt inskurna bräddar på stambladet.


Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.