212. Scorzonera Humilis. Låg Skorsonér.

Botanical name: 

212. Scorzonera humilis. Svinrot. Svinblomster. Ringormsrot. På Finska: Sian-juuri.

Örtstjelken har oftast 2:ne blad och är enblommig. Rotbladen äro platta, lansettlika och med 3—5 raka nerver.

Linn. Fl. Su. p.267. Cl. 19. Syngenes. polyg. aequal.
Lilj. Sv. Fl. s. 358. Kl. 15. Svågrar, lika Svågerlag.


Skorsonérslägtet, hvaraf blott denna hos oss ar vild och den så kallade spanska (Scorz. hispan.) planteras i trädgårdarna, igenkännes med bart blomfäste, fjäderlikt fröfjun och ett blomfoder hvars fjäll, liggande som taktegel, ära skrofliga i kanten. Denna lågt växande Skorsonér har en enkel, rak, qvartershög örtstjelk med några bredt lansettlika blad nära vid roten, och ett smalare, som sitter högre upp. I stjelkens öfra ända är vanligen blott en blomma, men stundom märke efter en på sidan, hvilken dock sällan utvecklas. Det händer med denna såsom med flera blommor, i synnerhet af dem som höra till naturliga örtflocken Sammansatta växtblommnor (pl:ae. compos:ae), att blomman, troligen af röta, förändrar sig till ett svart eller violett fint pulver (jfr. n:o 146). I Sveriges södra provinser, såsom Vestergötland, träffas denna ört på något lågländta öppna ängar, i vissa trakter allmän och blommar i Juni eller Juli, samt har sannolikast mångårig rot, ehuru somliga anse den såsom 2årig. Kanhända fröar den sig 2:dra året sedan den blifvit sådd, liksom Spansk Skorsonér, utan att roten derföre dör bort.

Roten, som begärligt eftersökes af svinen, hvilka då tillika förstöra gräsvallen, är ganska smaklig; kan kokas och nyttjas såsom sparris och äfven såsom andra slags rötter, för att läggas i soppor. Det torde väl löna mödan att genom omplantering och inflyttande i god trädgårdsjord förbättra smaken på denna rot och derigenom göra den till köksväxt; kan hända skulle den i godhet snart nog bli nästan lika förträfflig som spanska Skorsonérrötter.

Tab. — fig. a. strålblomster — b. diskblomster — c. frö — d. ett af fröfjunens hår eller borst — e. rotblad — f. rot. Utom de 2 sistnämda figurerna, äro alla förstorade.


Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.