012. Vaccinium oxycoccos. Tranbärs-vext.
Se även 012. Vaccinium oxycoccos. Tranbärs-vext. - 085. Arbutus uva ursi. Mjölon. - 116. Vaccinium vitis idaea. Lingon-växt. - 163. Vaccinium myrtillus. Bläbärsbuske.
Tranbärs-vext. Tränjon. Tranjuter. Myrbär. — Strandbär, Tonnorbär. Tonnorgran. Stråebär. Jegge. Murje. På Finska: Karpala. På Lappska: Ladich.
Örtstjelken trådlik, nedliggande eller krypande. Bladen eggrunda, helbräddade och inunder hvitglänsande. Blomskaften upprättstående. Blomman delar sig i 4 bakåt böjda kronblad. Bären ha 4 rum för många frön.
Linn. Fl. Sv. p. 126. Cl. 8. Octandria. 1gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 165. Kl. 7. Tiemänningar.
Murr. App. Med. T. 2. p. 72. Retz. Fl. oec. s. 755.
Pharm. Su. Oxycoccos Baccae.
Man träffar denna lilla buskart merendels vexande bland rödmossa (Sphagn. palustre) i kärr. Den blommar i Juli månad, och får först in på sena hösten mogna bär, som likna lingon, men äro något större och mycket surare till smaken. För sin skarpa syras skull nyttjas bären så väl på apteken som i hushållen, och samlas sällan förrän frost och vinterköld gjort dem mjuka. Insyltade med socker blifva de smakligast; med håning till lika vigt emot utpressade bärsaften fås, genom lindrig kokning, ett godt och helsosamt medel, Tranbärs håning, kalladt. Liksom lingon och flera barsorter, kunna desse öfver vintern förvaras i vatten, hvilket deraf får vacker färg samt angenäm syrlig smak, och brukas som allmän dryck i Ingermanland; den kan också tjena såsom kylande och läskande att blanda till andra drycker, i synnerhet i febrar; bärsaften ger äfven åt gelé nästan blodfärg. Barn, som ätit tranbär, hafva deraf blifvit befriade från maskar. I Norrland indrypes en droppe af tranbärs saften i ögonvråen emot dåliga eller svaga ögon.
— Hos Guldsmeder användas tranbären, i stället för vin-sten, till silfrets hvitkokning. Den svarta kopparhinna, som synes på ytan af nyss glödgadt vanligt arbets-silfver 13-lödigt (berglint silfver kallas 16-lödigt, och är utan kopparblanning), bortfrätes under hvitsjudning, då silfret kokas i oförtennt kopparkärl med tranbär och koksalt, vid pass lika mycket af hvardera, utspädde med vatten; silfret, som igenom föregående glödning renas ifrån vidhängande brännbara ämnen, får nu af syran ett matt och hvitt utseende, lika vackert, som af vin-sten och salt.
— Ibland fåglarna äta i synnerhet de af Trast- och Orrslägtet tranbären begärligt.
— Det som i English Botany är anfördt, att man i Sverige ej skulle känna tranbärens nytta, röjer blott författarens okunnighet om landet och dess hushållning.
a. pistillen. — b. en ståndare. — c. ett afskuret och d. ett helt frö.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
