025. Valeriana officinalis. Apteks-Valerian.

Botanical name: 

025. Valeriana officinalis. Se även 025. Valeriana officinalis. Apteks-Valerian. - 232. Valeriana Locusta. Vinter-Valerian.

Apteks-Valerian. Vänört. Vändrot. Velamsrot. Stämgräs. — Vendingsrod. På Finska: Rutto-juuri. Karjanruoho.

Örtstjelken är rak och kantig. Alla bladen äro parbladiga. Blommorna sitta i en vipplik spira, och hafva 5 ståndare.

Linn. Fl. Su. p. 12. Cl. 3. Triandria 1gyn. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 59. Kl. 4. Fyrmänningar. —
K. V. A. Handl. 1789, s. 150, och 1790, s. 229. —
Retz. Fl. oec. s. 759. — Hufel Journ. 2. B. 2. st. s. 32. —
Murr. App. Med. T. 1. p. 180. —
Pharm. Valer. minor. l. sylvestr. Radix.

En artförändring med bredare och glänsande blad, träffas på fuktiga ängar och anses mindre kraftig än den som vexer på torra bergiga ställen med smalare blad. På mångårig rot blommar Apteks-Valerian i Juli och Aug. månader. Blommorna äro i början något rödletta, men blifva sedan hvita.

Roten, vextens nyttigaste del, bör samlas förrän stjelken uppskjutit, torkas långsamt och i täppt käril förvaras. Med mörkt utseende och trådaktig sammansättning, förenar den en obehaglig och något besk smak, samt vidrig lukt. Den sednare är för kattor mycket angenäm, men kan hos menniskor uppväcka hufvudvärk och svindel. På dess invertes bruk i för stor dosis, följer stundom ängslan, som bör förekommas genom minskad dosis och tillsats af litet muskottblomma. I form af pulver gifves den allmännast ifrån 1 skrupel i början, och sedan till 1 drakma eller deröfver, i vatten, vin eller mjölk; men äfven brukas deraf Tinktur, Extrakt och Infusion. I krämpor af för mycken retlighet i nerv-systemet har roten vunnit ett allmänt loford. I synnerhet anföres hos Auktorerna många exempel, som bevisa rotens nytta emot fallandesjuka, som härrört af skrämsel, häftigt sinnelag, maskar m. m.

— Spasmer, St. Viti dans, Hysteri, Mjeltsjuka, börjad Sinnessvaghet, och äfven Blykolik, hafva med Valerian-roten ofta blifvit alldeles botade. Så väl emot förlamade musklar (Paralysi), som emot deras onaturliga styfhet, hvaraf en allmän krampaktig oböjlighet i lederna uppkommit (Catalepsia, Opisthotonos), har man, jemte andra medel, med förmån nyttjat Valerian. Herr Er. Odhelius botade den sistnämda sjukdomen, inom 14 dagar, med stark dekokt på 1 uns af roten, pulveriserad och kokad med 5 halfstop eller 1 ½ stop (6 libr.) vatten, till dess 1 stop återstod, som silades, hvaraf förtärdes 1 qvarter för- och lika mycket eftermiddagen; dess emellan brukades Engelskt salt och lavement. I form af Extrakt, förenadt med stålmedel och kina, har det kurerat fallandesoten. Mead berömmer mycket ett mos af kina 1 uns, Valerianroten i pulver 2 drakmer och Pomerans-sirap så mycket som fordras till lagom stadga, efter föregående laxermedels bruk, gifves häraf en kula af 1 drakmas vigt morgon och afton. Roten, blandad med Guajacum, har löst hårdheter i körtlarna. Fordyce botade med Valerianrot, i tillräcklig dosis, sin 4åriga migrän (hemicrania). Mot vattenaktiga svullnader (tum. leucophl.) har hela örten sönderskuren och kokad i öl eller dricka, visat sig, invertes tagen, jemte starka laxermedel, ganska förmånlig. I förening med salt (sal. polychr.), jalapprot och sjölöks-oxymel (oxym. scillit.), har den bortdrifvit maskar. Hämmade regler återställer den lindrigt och utan våldsam verkan, och berömmes äfven i barnsängs-febrar. Såsom ögonmedel och for svag syn rekommenderade Arch. v. Rosenstein ett snus af tobak och pulvret af vexten samt ett ögonvatten, hvari Aqva rad. Valer. ingick. Ändtligen sägas Finnarne skola koka vexten i svagdricka och bruka afkoket i rötfebrar. Lagd ibland kläder skall roten fördrifva mal.

Tab. — a. förstorad blomma. — b. pistill. — c. ett frö.


Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.