Maskros, Taraxacum officinale.

Våra inhemska läkeörter.

Maskrosen blommar mest praktfullt tidigt på sommaren, och du kan samla blommor för sirap då: du behöver en stor bukett maskrosblommor. Rensa bort allt grönt, koka upp blommorna, sila, tillsätt lika mycket socker som du har vätska, koka på låg värme tills konsistensen är siraplik. Sirapen smakar vanilj och nöt, och håller i 5 månader i kylskåp och längre i frysen; den är flytande i frysen och kristalliseras ut i kylskåpet. Jag tycker om sirapen på glass, eller i apelsinsaft eller te.

Det är bäst att gräva rötterna på våren eller på hösten. Unga blad är goda i sallader - pröva t.ex. maskrosblad med gräddfil, senapsdressing eller feta-ost. Bladen kan plockas under hela växtperioden. De är beskare om de är flikiga och om de växer i full sol. Om du vill kan du stjälpa en blomkruka över närmaste maskrosor och plocka ‘blancherade' blad - de är mycket mildare. Smörstekta små blomknoppar är goda med litet salt, eller varför inte bacon.

Om du inte är helt säker på hur maskrosen ser ut kan du alltid kolla blomstjälken - maskrosen har endast en blomma per stjälk, och själva stjälken är ihålig. Både rot och grönt av maskros innehåller en saft som färgar skinn (och kläder) brunt.

Rötterna och framför allt bladen är urindrivande (diuretiskt) - fransmännen kallar maskrosen ‘Pis-en-lit' eller ‘kiss-i-säng'. Maskrosen är ett av de få diuretika som inte släpper ut kalium, utan endast natrium och vatten. Roten av kardborre (Arctium), Cikoria (Cichorium) och kvickrot (Agropyron) har samma urindrivande mekanism.

För matsmältningsbesvär (speciellt om du har problem att äta fett) kan du äta maskros i alla dess former. Pröva t.ex. att äta en bit rot eller en liten maskrossallad, ta en tsk tinktur, koka upp blad eller rot, eller brygg en kopp maskroskaffe eller maskroste. Bäst är det att ta maskros ca. 10 minuter före större måltider; effekten är bättre om du tar den som kur i minst 4 veckor. Maskrosen är pålitlig om matsmältningsproblemen är kroniska eller åldersbetingade, men den hjälper inte om magen är i uppror kortfristigt, t.ex. av nervositet, illafaren mat, eller feber.

Maskrosen är mycket bra för dig om du har leverbesvär. Bäst är det kanske att äta torkade rötter på vintern, eftersom tinkturer innehåller alkohol - jag har inte provat andra sätt att få hållbar maskros än torkning och tinktur.

De bästa och största rötterna hittar du i god jordmån under större maskrosor. Maskros växer också bra i lera, men där är det svårt att få upp rötterna. Du kan använda färska rötter, torka dem eller göra en tinktur av dem. Om du vill torka rötter är det bäst att skära dem i strimlor och bitar, och att använda torkmaskin eller liknande. Maskrosrötter behöver inte skalas. Torkade rötter eller blad av maskros håller i ca. ett år i en mörk glasburk, så du kan samla nytt varje år. En tinktur håller däremot i flera år: skär färska rötter i små bitar, fyll en glasburk, fyll på vodka så att rötterna täcks, låt stå i 2-4 veckor, sila, fyll på flaskor. Ta 1-2 tsk vid behov. En tinktur av blad och blommor har en trevlig sötsur besk smak.

Om du har en gammaldags kafferostare kan du rosta dina maskrosrötter och sedan mala dem till surrogatkaffe. Du kan också rosta rötterna i stekpannan men resultatet är inte lika gott. Det tar en tid att bli van med maskroskaffet, men det är betydligt bätter för hälsan än vanligt kaffe.

Kanske kan du glädja grannarna och "rensa ogräs" i deras gräsmattor?

Henriette Kress
örtterapeut

(publicerad i Hbl den 28 maj 1998)