Kungsljus, Verbascum thapsus.

De praktfulla kungsljusen bär sitt namn med stolthet. Endel arter får två meter höga blomstjälkar. De blommar sent i juli eller i augusti, och bladrosetten kan vara en halv meter i diameter. Speciellt mycket tycker jag om mörkt kungsljus, den får många många gulblommiga blomstjälkar. Med gödsel blir dessa en och en halv meter höga.

Kungsljus är bland våra bästa lungörter. Gör ett te av torkade blommor eller blad mot heshet, hosta, bronkit och andra lungbesvär, men sila teet genom ett kaffefilter - både blommor och blad av de flesta kungsljusarter har hår som kan irritera svalget. Ta 1-2 tsk torkad ört till 2 dl kokande vatten, låt dra i 10 minuter, sila, söta t.ex. med honung. Drick 2-3 koppar per dag.

Liksom många andra växter i släktet Scrophulariaceae (lejongapsväxter) är också kungsljus inflammationshämmande. Ett bad av blommor eller blad av kungsljus är renande, smärtlindrande och hjälper mot eksem och utslag. Badet hjälper också vid reumatisk värk: 4-5 matskedar kungsljus, 2 l kokande vatten, låt dra i 20 minuter, filtrera, häll vätskan i badvattnet. Njut.

Mindre känt är att rot av kungsljus hjälper mot inkontinens, speciellt efter katetrisering eller förlossning. Roten stärker blåsans muskler, vilka är involuntära. Det hjälper att dessutom göra Kegel-övningar, vilka stärker musklerna i bäckenbottnen. Speciellt damer borde öva sin bäckenmuskulatur för att undvika blöjor efter menopausen, då bäckenvävnaden blir slappare. Roten skall kokas till dekokt: sätt 1-2 tsk torkad finhackad rot i 2,5 dl kallt vatten, koka upp, låt koka i 5-10 minuter, låt dra i några minuter, sila. Drick 2-3 koppar per dag.

Ett te av antingen blad eller rot kan också hjälpa sängvätande barn. Använd mindre ört och ge en halv kopp till kvällen.

Plocka kungsljus

Det finns många arter av kungsljus. I Finland hittar du vanligen två vilda arter i diken och på torra ängar: mörkt kungsljus och vanligt kungsljus. I trädgårdar finns allt från stora gulblommiga till sådana med vita eller lila blommor. De är alla tvååriga, så de gör en bladrosett det första året och blommar först år två. Fast förstås finns det alltid sådana som är snabbare än resten, eller sådana som inte riktigt hunnit med i svängarna.

Fingerborgsblommor (Digitalis) ser i sitt första år precis ut som ett mörkt kungsljus, och fingerborgsblomman är dödlig. Vänta alltså tills du ser en blomstjälk innan du gräver rot eller plockar blad av mörkt kungsljus. Övriga kungsljus har mycket håriga gråa blad, dem kan du plocka redan i rosettstadiet. Och av dem kan du gräva rötter innan blomstjälkarna bekänner färg. Kungsljus har lätt att få mjöldagg, plocka därför bladen i början av blomningen.

I örtaböcker sägs ofta att endast läkekungsljus (Verbascum phlomoides) eller vanligt kungsljus (Verbascum thapsus) kan användas. Ofta får du också läsa att du skall plocka blommorna en och en an efter som de börjar blomma.

I praktiken kan vilket som helst kungsljus användas, och jag brukar kapa hela blommande stjälkar. När de är torra plockar jag bort både blommor, frökapslar och knoppar, de är fullt lika starka som bara blommorna, och det går betydligt fortare att få en fin skörd.

Det tar kungsljuset ca tre veckor att göra många nya, mindre blomstjälkar om huvudstjälken kapas. Mörkt kungsljus har så många blomstjälkar att jag sällan tar dem alla, men om jag gjorde det skulle även den blomma igen efter tre till fyra veckor. När örten väl har satt frö dör den, så det lönar sej inte att gräva rötter efter blomningen.

Fiskar och facklor

Som en kuriositet kan nämnas att kungsljusfrö innehåller så mycket saponiner att de kan användas till fiske: knåda in dem i den vita delen av ett franskbröd och strö smulorna på vattnet. Fisken flyter upp med magen i vädret, hålls där en tid och försvinner sedan igen till svalare vatten. Det är en kuriositet eftersom det är förbjudet att fiska med kungsljus.

Och om du inte har kapat blomstjälkarna kan du ta de längsta och grövsta och doppa dem i tjära eller flytande vax och använda dem som facklor. De brinner fint i några timmar.

Henriette Kress
örtterapeut

(publicerad i Vasabladet, men jag vet inte när - jag har tyvärr tappat artikeln.)