Förord.
Vår dagliga kost har under världskrigets krisperiod varit särdeles knapp och otillräcklig. På alla områden har man varit tvungen tillgripa surrogat och dessa ha i allmänhet tagits ifrån växtvärlden.
Rik såväl som fattig tvingades frångå sina medärvda vanor. Världskriget, det ohyggliga, ändamålslösa slaktandet, skakade vårt samhälle i dess grundvalar, och det ej blott i stort, utan även den enskilde individen fick känning därav. Men som ett gammalt ordspråk säger: »Intet ont utan att något gott följer.» Så även här.
Människorna togo lärdomar av hungertiderna. När livsmedel började tryta, importen avstannade, blevo de tvungna taga vara på egna tillgångar och använda sin egen jord i större utsträckning än förut. Svenskens oföretagsamhet, som främmande länder förut profilerat av, minskades.
Denna bok behandlar ett i fråga om den allmänna folkförsörjningen mindre — men därför inte betydelselöst — område: Sveriges kryddbehov. De kryddor, som nu finnas kvar i landet, betinga rent ohyggliga priser och för de nyimporterade ställa de sig väl knappast billigare. En allmännare odling i Sverige av här odlingsbara kryddor — sydkryddor som kanel, kardemumma m. fl. naturligtvis uteslutna — skulle tillföra vårt land ej ringa nationalekonomisk vinst.
Det är då närmast fråga om husbehovsodling i mindre skala, men kanske denna kan utvecklas till odling i stort. Den enskilda odlingsverksamheten i smått har helt nyligen visat sig vara en faktor att räkna med.
Kryddorna äro alls inga lyxvaror. De äro en husmors bästa bundsförvanter då det gäller att sätta smak på en eljest dagligen förekommande, enformig kost. Dessutom ha de flesta ett ej ringa näringsvärde. En väl kryddad anrättning ersätter ofta en mängd »sovel» och kan därtill förtäras större mängder potatis och bröd än annars. Maten blir genom omväxlande kryddning drygare.
Kryddodling är i sanning värd att beaktas långt mer än vad fallet för närvarande är. Må därför var och en gripa sig arbetet an i den utsträckning förhållandena medgiva det. Stanna ej vid blotta tanken utan omsätt den i praktiken. Tag en liten del av täppan i anspråk för denna odling och ett steg är taget — låt vara på ett obetydligt område, det är sant — till vårt lands oberoende av utlandet.
Författaren ber att till alla dem, som lämnat värdefulla råd och anvisningar, få framföra ett vördsamt tack, särskilt för den stora välvilja, vilken visats mig vid användandet av Vetenskapsakademiens biblioteks bokförråd. I fråga om kulturerna är det i de flesta fall egen erfarenhet, som ligger till grunden. Förf. har de tre senaste åren gjort noggranna iakttagelser inom området, ävenså i fråga om kryddornas användningssätt. Historiken däremot är i stort sett hämtad ur Die Blumen in Sagen und Geschichte av M. v. Strantz samt Deutsche Pflantzensagen av A. Ritter v. Pergel.
Delvis är även i delta fall äldre svensk litteratur använd.
Samtliga illustrationer äro efter originalfotografier tagna vid Riksmuseet och Bergianska trädgården, på sistnämnda plats med benäget tillstånd av trädgårdens föreståndare Professor Robert E. Fries.
Upsala i januari 1919.
Pehr Boierth.
