Vallmo.
Papaver somniferum, L. Tyskl. Gartenmohn. Historik.
Många växter hava under århundradenas lopp både skadat och gagnat människorna på mera än ett sätt och till dessa räknas ej utan orsak vallmon.
Redan de gamla grekerna och romarna förstodo att ur växtens frökapslar utvinna opium, men jämväl ägnade de fröna en tanke, enär deras tjänlighet till krydda redan då var känd.
Opium användes dock endast till medicinskt bruk på den tiden. Först senare började giftet njutas som berusningsmedel eller rättare som bedövningsmedel av muhammedanerna. Dessa förde bruket till Indien, varifrån det hastigt nog sedermera inträngde i Kina, där lasten blev en stor olycka för hela nationen.
Numera torde giftet vara genom stränga lagbestämmelser åsidosatt, varför kinesiska opiumrökare i vår tid äro sällsynta.
Av råopium framställas de allmänt bekanta giftmedlen morfin och narkotin, vilka äro medicinska preparat av största värde.
Detta i korthet om giftet, dess skadliga och nyttiga verkningar.
Nu till växten som kryddgivande planta. När vallmon blommat utväxa som bekant omedelbart ovanligt stora frökapslar, en efter varje blomma.
Dessa kapslar eller fröhus innehålla frön, vilka äro synnerligen näringsrika.
Numera avlidne professor Bengt Jönsson i Lund, vårt lands hittills främsta auktoritet på gagnväxternas område, har förklarat att frön av vallmo äro fullkomligt oskadliga. Det skulle eljest ligga nära till hands att tro, att även dessa skulle innehålla gift.
Kanske skulle vi ej förglömma det äldsta om vallmoblomman.
Det säges att växten skapats av Ceres då hon i sin förtvivlan sörjde förlusten av sin dotter Proserpina, vilken som bekant bortrövades av Pluto.
I den egendomliga vallmon gjorde hon bekantskap med Morpheus (Somnus) sömnens gud, vilken hjälpte henne glömma alla sorger och bekymmer.
Legenden förefaller ej grundlös, enär Morpheus oftast framställdes bekransad med vallmoblommor samt därtill några sömndruckna ansikten placerade under sittplatsen.
Utseende.
Den under rubriken »odling» omnämnda sorten bliver i god jord 130 cm. hög. Blommorna äro vita. Bladen stjälkomfattande och ljust blågröna.
Varje exemplar lämnar i regel minst 4 st. väl utbildade frökapslar. Varje sådan kapsel innehåller över 10,700 frökorn, vilkas sammanlagda vikt utgör 5 gr. 3 dgr. 8 cgr.
Vikten pr 100 frön är 0,05 gr.
Papaver somniferum tillhör familjen Papaveraceae och stammar från Persien.
Dubbla former finnas även.
Odling.
En av våra mest odlingsvärda vallmoarter torde utan tvivel vara P. somniferum, »Bruden». Den är enkel och till färgen vit samt bär n:r 2,667 i Svensons i Stockholm frökatalog n:r 65.
Vallmoväxten är ej nogräknad på jordmån men den ger dock i kraftig sådan större skördar. Fröet såddes vid riksmuseet den 22 maj föregående år och fjorton dagar därefter syntes groddarna.
Gallring kunde utföras i mitten av juni och blomningen började vid slutet av juli, närmare bestämt den 24.
I början av september företogs skörden, varvid frökapslarna redan då frånskildes och lades till torkning.
Odlingen skedde på sängar. Rensningen utfördes för hand och för att spara jord sammanträngdes 5 rader på varje säng, eljest är fyra tillräckligt.
Sker odlingen i stort och det är fråga om produktion till avsalu, utföres sådden med maskin, varvid fröfallet installes noggrant, enär gallring i fråga om åkerkulturer i de flesta fall, endast med undantag för drillsådd, utelämnas.
Skörden företages då fröhusen synas mogna. Det är ett fel att dröja till dess frölocken öppna sig, tillvaratagandet måste ske förr.
Efter endast några dagars torkning urskakas fröna med lätthet i fråga om mindre partier. Fröet, eller kryddan som det rätteligen bör heta, bliver i det närmaste rent från främmande delar. Skulle några delar av frökapslarna medfölja, kunna de utan svårighet avskiljas.
Vid tröskning av större mängder krossas kapslarna, varefter de få passera genom särskilda rengöringsmaskiner.
Användning.
Förutom opium lämnar växten, som förut påpekats, en värdefull brödkrydda. Det är ej länge sedan vallmofröet var ett ofta förekommande smakmedel, ehuru få visste vad kryddan egentligen var.
Benämningarna bergis-, berkis- eller barkisbröd äro ej bortglömda och många förvånande utrop har förf. hört då vänner och bekanta blivit bjudna på kaffebröd kryddat med vallmofrö. Det är rent av en egendomlighet att bruket endast på ett femtontal år nära nog försvunnit utan ringaste orsak.
Vallmofröet är mycket näringsrikt och saknar alla giftiga beståndsdelar. På grund därav har det erhållit användning i hushållet.
Omedelbart innan det jästa vetebrödet ställes in i ugnen, penslas detsamma med vatten, gärna innehållande litet socker, varefter fröna påströs rikligen.
Smaken hos detta bröd bliver till och med finare än av bränd mandel och frökornen sitta förvånansvärt fast, någonting som även är av värde.
Ur fröna pressas olja, vilken kan uppgå ända till 50 à 60 %. Kallpressad vallmoolja användes i Frankrike som matolja och är även föremål för export under namn av Huile d'ovelette fin du Nord.
Frökapslarna, avskurna och torkade, finna även användning i binderiarbeten. Den gråblå färgen påminner mycket om dagg och tilldrog sig särskild uppmärksamhet i en del av Stockholms blomsterhandlares skyltfönster till julen 1918.
