2. Kalmusrot. Acorus calamus L.

Allmänna kännetecken. är en mångårig vatten-och sumpväxt med plattad, 3-kantig omkring 1 meter hög stängel och omslidade, svärdlika, 2—3 cm breda blad. De små gulgröna blommorna äro sammangyttrade till en tapplik 10 cm lång, gul kolf utgående från sidan af stängeln och omsluten af ett långt bladlikt, upprättstående hölster. Blomningstiden är juli—augusti. Frukten är ett 3-fröigt hos oss icke mognande bär.

Växtort. Kalmusroten, ursprungligen odlad, förekommer vildtväxande vid å- och insjöstränder, dammar och andra stillastående vattensamlingar i några trakter af Västra Finland (såsom t. ex. åbo, Reso, S:t Mårtens, Korpo), Nyland (Pojo, Wihtis, Fagervik) samt af södra Tavastland (Somero).

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes den tjocka, krypande, stärkelsehaltiga jordstammen (rotstocken) Rhizoma calami. Denna insamlas om våren, innan bladen utvecklats, eller på hösten, efter det bladen vissnat, rengöres från mull och befrias från rötter och stjälkrester. Den sålunda erhållna jordstammen, som icke får skalas, skäres i omkring 10 cm långa bitar, hvilka klyfvas och sedan torkas omsorgsfullt och försigtigt i småningom stegrad värme. Jordstammen förlorar härvid ungefär 80 % i vikt.

Odling. Kalmusroten förtjenar och kan äfven odlas genom delning af äldre plantor med jordstam och rötter, hvilka om våren nedgräfvas vid stränder af sådana åar, insjöar och vattensamlingar med gyttjig botten, som icke uttorka under sommaren.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.