5. Mjölonris eller Svinlingonris. Arctostaphylos uva ursi Sp.

Allmänna kännetecken. är en ständigt grönskande, nedlutande ljungväxt med lång, krypande, grenig stam, smala, omvändt äggrunda eller spadlika, helbräddade, styfva, läderartade, mörkgröna, öfver vintern kvarsittande blad. De rödlätta eller hvita äggformiga blommorna, på korta, färgade skaft bilda fåblommiga, ensidiga klasar. Frukterna äro röda, mjöliga bär. Blomningstiden infaller i regel i maj—juni månader. Mjölonris bör icke förväxlas med lingonris (Vaccinium Vitis Idaea), hvars blad äro ovala med nedvikna finsågade kanter och hafva den undre sidan rostbrunt punkterad.

Växtort. Mjölonris förekommer öfver hela landet på skogshedar företrädesvis i bergstrakter samt på torra sandmoar och åsar.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användas de garfsyrerika, adstringerande (smaken sammandragande) bladen: Folia uvae ursi. De insamlas i maj—juni, rengöras omsorgsfullt och torkas på en luftig och skuggig plats. Bladen förlora vid torkning 3/4 af sin vikt.

Mjölonris användes äfven med stor fördel vid färgning och gifver flere slags gula, gråa, bruna och gröna färgnyanser af olika styrka. För färgningsändamål insamlas plantorna, då de äro i knopp, färdiga att slå ut i blom, och användas såväl färska som torkade.

Odling. Mjölonris förekommer någongång odlad såsom prydnadsväxt för att bekläda torra, och kala platser. För odling kunna antingen med mjölonris bevuxna torfvor eller afläggare användas. De senare, som böra vara minst treåriga, utplanteras i april månad. Växten kan äfven uppdragas från frö, hvilket utsås omedelbart efter mognaden i augusti eller september månad i kraftig och lucker icke alltför torr, sandblandad jord på halfskuggade platser.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.