20. Blodrotsört. Potentilla tormentilla Neck.

Allmänna kännetecken. är en välkänd, mångårig växt, med tjock, knölig, rödbrun jordstam och fina, greniga, 20—40 cm höga, uppstigande stjälkar. Stjälkbladen äro 3-fingrade, nästan oskaftade, med lansettlika, vigglika, upptill djupt sågade småblad och stora 3—5 flikiga stipler. De från de öfre blad vecken utgående, långa bladstjälkarna bära ensamma, ljusgula blommor med de 4 kronbladen nedtill mer eller mindre brandgula. Blomfoder dubbelt med två 4-klufna kransar. Blomningstiden infaller i juni—augusti månad.

Växtort. Blodrotsörten förekommer öfverallt i landet å skogsbackar, ängar, dikeskanter, o. s. v.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes den från rottrådar befriade jordstammen: Rhizoma tormentillae, som insamlas antingen om våren, innan bladknopparna slagit ut, eller om hösten, efter det de ofvan jorden befintliga växtdelarna börjat vissna. Jordstammen bör försigtigt uppgräfvas med hacka, spade eller en särskild rotupptagare och ordentligt rengöras utan användning af vatten, hvarefter densamma torkas i ett obebodt rum eller en öppen vind vid 10—15 graders temperatur. Den färdigtorkade frukten (... roten. -Henriette) bör förvaras i en tillsluten låda och å ett torrt ställe. Jordstammen har en starkt adstringerande smak och förlorar vid torkning omkring 60 % af sin vikt. Blodrotsörtens jordstam begagnas äfven till garfning och rödfärgning af läder.

Odling. Angående odling af blodrotsörten hänvisas till prof. Grotenfelts handledning uti medicinalväxternas odling i Finland (sid. 23).

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.