23. Maskros eller Smörblomma. Taraxacum officinale Web.

Allmänna kännetecken. är en flerårig växt med en nästan rakt nedåt växande jordstam och rot. Från jordstammen utgå såväl de glatta, tunglikt aflånga, delvis parklufna och tandade, mörkgröna bladen som de runda, ihåliga blomstänglarna med en enda stor gul blomkorg i spetsen på hvar stängel. Maskrosens blomningstid sträcker sig från maj till oktober. Frukten är enfröig med ett hårlikt skaftadt fjun, fröet aflångt, smalspetsigt, plattadt och fåradt, till färgen grågrönt till brunt, 4—5 mm i längd och 1,5 mm bredt.—Växten innehåller en hvit, mjölkliknande vätska.

Växtort. Maskrosen förekommer öfver hela landet, särskildt å gräsmattor i trädgårdar och parker, vid vägar o. s. v.

Användning för drogändamål. För medicinskt ändamål användas jordstammen och roten: Radix taraxaci, hvilka insamlas tidigt om våren eller sent på hösten, då de äro mjuka och saftiga, rengöras och klyfvas på längden, ifall de äro stora och tjocka; torkas därefter först i fria luften på ett torrt och luftigt ställe, sedan i ugn eller torkapparat vid jämn, högst 30—40 graders värme. Jordstammen förlorar vid torkning 75 % af sin vikt.

Då jordstammarna med rötter och vidsittande blad insamlas under april månad, kunna de utan att torkas omedelbart försäljas, efter det de rengjorts och inpackats i torra vältillslutna kärl.

Maskrosen har utom för drogändamål en vidsträckt användning i hushållet såsom sallat och har på denna grund länge odlats i stor skala i England och Frankrike. Om bladen få utveckla sig skyddade för ljus (exempelvis öfvertäckta af pappersstrutar, sand eller sågspån), kunna de användas såsom vanlig grönsallat och äro synnerligen smakliga. Jordstammarna kunna äfven användas. De kokas samt förtäras såsom sparris och betraktas af mången såsom en delikatess.

Odling. Genom odling, som fördelaktigast äger rum genom att uppdraga plantor ur frö och därpå utplantera dessa, blifva jordstam och rot betydligt kraftigare och större och därigenom mer gifvande än hos vildt växande exemplar.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.