VI. Torkning af medicinalväxter.

Torkningens ändamål. Växter och växtdelar kunna vanligen, efter det de insamlats, bevaras endast en kortare tid, på grund af deras i regeln höga vattenhalt. För att de i följd häraf icke skola förfaras hafva olika torkningsmetoder och medel uppfunnits och tillämpats. Torkningen består däri att växtdelarnas vattenhalt på kortast möjliga tid genom afdunstning nedbringas. Denna metod att göra växter och växtdelar hållbara och bevara de för dem i friskt tillstånd utmärkande egenskaperna har särskildt med afseende å medicinalväxterna visat sig vara den mest naturliga och ändamålsenliga. Andra medel kunna väl tänkas, men erbjuda icke såsom torkningsmetoden samma möjligheter med hänsikt till en praktisk och allmännare tillämpning.

Torkningsmetoder och apparater. Torkning af medicinalväxter och växtdelar kan själffallet verkställas på många olika sätt. För växtdelar af olika slag och beskaffenhet böra äfven skilda torkningsmetoder komma till användning. Dessa skilja sig i allmänhet från hvarandra endast genom den värmegrad samt den tidsperiod, under hvilken torkningen försiggår.

Det vanligaste och i många fall lämpligaste sättet är att torka örter och växtdelar vid torr och varm väderlek å en luftig och beskuggad plats. Denna metod är alltid användbar för både hela örter och finare stjälkar med blad- knopp- och blombärande grenar, enskilda blommor m. fl. mindre vattenhaltiga och tunna växtdelar.

Utom de å sid. 4 omnämnda förfaringssätten kan vid torkning i det fria begagnas en torkställning af den modell, som af vidstående bild (n:o 24) framgår. Denna enkla af s. k. hyllor bestående torkställning, erbjuder det företräde framom andra, att ställningen i dess helhet med lätthet kan flyttas fran ställe till ställe utan att växter eller växtdelar rubbas och skakas. De lätt rengörbara af spjälor gjorda "hyllorna" utgöra dessutom ett utmärkt underlag för till torkning utbredda växtdelar.

Ett annat enkelt förfaringssätt är torkning å en luftig vind eller ett obebodt rum vid vanlig (15—20° C) temperatur, då de insamlade växtdelarna hälst böra upphängas sammanbundna i mindre knippor eller utbredas på hyllorna i den ofvan afbildade torkställningen.

Vattenhaltiga (saftrika) och tjocka växtdelar kunna däremot icke i regel torkas på ofvannämnda sätt på grund af att härtill åtginge för lång tid för att erhålla en fullständigt torkad drog, medan samtidigt fara förelåge för dess förskämning. För växtdelar af sistnämnda beskaffenhet erfordras därför en metod, som möjliggör en hastigare och på samma gång tillräcklig torkning, hvilken vanligen åstadkommes genom uppvärmd torr luft.

Den enklaste och äldsta anordning för torkning på detta sätt är torkarmar eller s. k. "ollor". De utgöras af galler eller såll, gjorda af smala spjälor inom träramar. De förenas genom snören ock upphängas såsom af bild n:o 25 framgår ofvanför hvarandra å en krok, fastsatt i väggen mot en ugn eller invid densamma.. Då ugnen uppvärmes åstadkommer den utstrålande värmen en jämn torkning, som för ett flertal droger såsom saftrika blad, barkar och jordstammar är af synnerlig betydelse.

Under en senare tid har emellertid med stegrade anspråk på torkningsmetoderna för ömtåligare vegetabiliska råämnen teknikens hjälpmedel alltmer begynt anlitas. Enklare torkningsanordningar hafva fått vika för sinnrika och tillika bättre och ändamålsenligare apparater. Dessa s. k. torkapparater hafva fått en omfattande användning i länder, där en allmännare konservering för hushållsändamål ifrågakommer och där särskildt fabriksmässig torkning i stor utsträckning äger rum. För torkning af medicinalväxter hafva dessa torkapparater visat sig vara af största betydelse och förtjänta af att allt allmännare komma i bruk.

Af torkapparater finnas ett flertal olika modeller med mer eller mindre afvikande konstruktion beroende af uppvärmningssättet. Vidstående bild (n:o 26) visar en liten, praktisk och för torkning af medicinalväxter i mindre skala särskildt användbar torkapparat, för hvilken anskaffningskostnaden icke borde ställa sig hög. Den är förfärdigad efter amerikansk modell och innesluter inom tvänne sidoväggar ett större eller mindre antal torkramar [I Sverige äfven benämnda "ollor".]. Bottnen af de ungefär 50 cm långa och 30 cm breda torkramarna utgöras, såsom bild n:o 27 åskådliggör, af galvaniseradt eller förtennadt järntrådsnät, å hvilket de för torkning afsedda växtdelarna placeras. Denna apparat har icke motsats till större och för fabriksdrift afsedda torkapparater af samma konstruktion en egen eldstad, utan placeras å en häll ofvan en af dess öppningar. Genom denna öppning, som vid uppeldningen af hällen bör vara med ringar tillsluten, utströmmar värmen uti torkapparaten, och mellan dess torkramar cirkulerar sedan den upphettade luften. De för torkning afsedda växterna och växtdelarna få icke utbredas öfver hela torkramens botten, utan bör en del af densamma lämnas tom för att värmecirkulationen skall kunna försiggå obehindradt såsom å bild n:o 28 angifves. Genom att apparaten är upptill öppen åstadkommes den för torkningen erforderliga luftväxlingen.

Råd och anvisningar för torkning. Vid torkning af bär och frön beklädas bottnen af ramarna med smörpapper, för att bären och fröna icke skola falla genom järntrådsnätet.

För att möjliggöra, att de uti torkapparaten insatta ramarna lätt kunna uttagas och vid behof flyttas lägre eller högre uti apparaten, är densamma försedd med en enkel häfstångsanordning, hvilket äfven bild n:o 26 åskådliggör.

Vid torkning af medicinalväxter bör upphettningen af hällen försiggå småningom så att värmegraden hos den genom torkapparaten strömmande luften ej för hastigt stegras. För häftig och stark värme skadar de till torkning uti ramarna utbredda växtdelarna. Torkningen verkställes i öfrigt på vanligt sätt, därest icke för särskilda växter och växtdelar något annat förfaringssätt är föreskrifvet. Följande allmänna anvisningar böra dock vid torkningen iakttagas:

• att torka växter och växtdelar uti småningom ökad värme, tills en hållbar och torr produkt erhålles;
• att den torkade produkten i möjligaste mån bör bibehålla samma form, smak och färg, som den insamlade växten eller växtdelen har;
• att aldrig torka växter eller växtdelar så att dessa blifva spröda. Temperaturen bör i regel icke få öfverstiga 43— 50° C;
• att alltid torka endast rena eller rengjorda växter och växtdelar;
• att aldrig på samma gång torka olika slag af växter eller växtdelar;
• att aldrig hålla växter och växtdelar i torkapparaten utöfver hvad nödigt är;
• att alltid hålla torkapparaten och dess samtliga delar rena och snygga.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.