124. Chaerophyllum sylvestre. Hundloka.

Hundloka. Hundkax. Hundkäxa. Spåkter. Hundkummin. Vildkummin. På Finska: Koiranputki.

Örtstjelken är långsefter strimmig och räfflad, med något liksom uppsvällda knä.

Linn. Fl. Su. p. 123. Cl. 5. Pentandria. 2:gyn. (Umbellatae.)
Ejusd. Skånska Resa, s. 267.
Lilj. Sv. Fl. s. 123. Kl. 5. Femmänningar. (Parasollblommor).
K. Vett. Akad. Handl. 1742, s. 57. — 1747. s. 78.
Roth. Hush. Mag. s. 484.
Murr. App. Med. T. I. p. 283.
Pharm. Cicutariae Herba.

Hundlokan är en allmän växt i trädgårdar, på åkerrenar, vid byar och hus, på bördig och god jord. Dess tapplika rot, som af Auktorerna kallas troligen rättast mångårig, anses äfven att vara 2årig eller ock årig. Örtstjelken kan bli 1—2 alnar hög, är grenig, bladig, nedtill fint luden och liksom svullen nedanför de korta och utvidgade bladstjelkarnas fästen. Bladen kallas 3laldigt penntaggade (tripinnata), med spetsigt inskurna småblad. Parasollställningarna sitta i toppen med hvita blommor och aflångt elliptiska, otydligt strekade, trinda, släta och hårfria frö. Småsvepen (involucella) äro äggformiga, hinnaktiga, 5bladiga, nedböjda och håriga i kanten. Juni och Juli månader är dess blomningstid i Sverige.

För sin likhet, i synnerhet med Konieörten (Conium maculatum) och obehagliga lukt, har denna äfven blifvit misstänkt, men inga kända försök hafva hittils bevisat dess skadlighet. Såsom foder bergas Hundlokan och ätes af boskapen både färsk och torkad, kan hända mindre gerna, men dock utan att må illa deraf. Egentligen såsom färgväxt, får den här ett rum. Förrän blommorna hunnit slå ut, afplockas de med parasollställningen och torkas, samt brukas att dermed fästa gul färg på ylle. Godset betas först i alunvatten och kokas sedan med Hundloksblommorna, samt sköljes slutligen i kall lut; ju starkare lut man nyttjar, och ju oftare godset deri sköljes, desto vackrare blir färgen; men för hvar gång måste tagas ny lut.

— I stort kan hela växten användas och ger äfven grön färg.

— Med kalk i afkoket på växten betsas flera trädslag vackert gula.

Tab. — fig. a. förstorad blomma. — b. frö i naturlig storlek. — c. rotblad.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 124. Hundloka. Fl. d. Wett. I England ätes den ibland sallat med eller utan olja och säger Kraschenninikow, all växten är en vanlig föda i Kamschatka.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.