219. Chironia Centaurium. Allmän Gentian.
(Gentiana Centaurium Linn.)
Allmän Gentian. Arun. Tusengyllen. Gentian. På Finska: Randa-Sappi.
Örtstjelkens blomvippa är mest 2delad. Bladen, som sitta mot hvarann, äro äggformigt lansettlika. Blomman är 5delad och Blomfodren kortare än blompipen.
Linn. Fl. Su. p. 84. Cl. 5. Pentandr. 2:gyn. (Gent. Centaur.)
Lilj. Sv. Fl. s. 107. Kl. 5. Femmänn. 2:qvinn. (Gent. Cent.)
Murr. App. Med. T. 2. p. 18.
Pharm. Centaurii minor. Herba J. Summitates.
Denna ört räknades förr till Gentianslägtet, men nästan alla nyare Örtgranskare hafva skilt den derifrån. Dess slägtkarakter är att ha trattlik blomma eller rättare blomma med pip och platta blomflikar. Ståndarna sitta fästade vid blompipen; deras knappar blifva efter befrödningen spiralformiga; pistillens styl är något nedböjd och märket 2klufvet; frukten formeras inom blomfodret, har 2 rum för frö och inböjda valvler eller skal. Växten har äfven i anseende till pistillens 2klufna märke, blifvit förd till den afdelning i 5:te Klassen, som har 2 pistiller; men egentligen har den blott en pistill. Gentianslägtet skiljer sig från Chironia hufvudsakligen genom ett 2-skaligt fröhus med ett rum och ståndarknappar, som ej blifva vridna i spiralform, samt 2 pistiller.
— Allmänna Gentianen växer mindre sällsynt vid hafs-stränderna i Upland, på Gotland, i Skåne o. fl. städes; har liten, årig och grenig rot med högst ½ alns lång rak stjelk, som är 4kantig, sällan mot roten grenig. Bladen sakna stjelkar, äro helbräddade glatta och mest 3ådriga. Blomvippans grenar dela sig merendels i 2 och 2, ha upprätta högröda blommor, som utspricka i Juli och finnas i solskensväder utbredda. Blomflikarne äro 5, oftast något konkava. Blomfodret är 5kantigt, till hälften 5-klufvit med spetsiga flikar, som äro dubbelt kortare än blompipen och sitta tätt intill den. Det 2klufna märket slutas med en liten knapp. Naturl. örtflock. kallas växter med hjulformig blomma (pl:ae rotaceae). Man har funnit en artförändring med alldeles hvita blommor.
Läkare hafva tillskrifvit denna ört många egenskaper, af hvilka en del äro mindre pålitliga. Här må det vara nog att anmärka dess bäska natur och deraf följande stärkande egenskap, hvilken dock egentligen finnes i sjelfva örten, mera än i blomvippan. Örten liknar mycket till sin kraft och verkan Gul Gentian (Gent. lutea) och som den tillika är allmännare och lättare att erhålla, bör den icke lemnas utan uppmärksamhet. Cullen berömmer den såsom ett bland de bästa inhemska stärkande medel. Såsom Té, Dekokt eller Extrakt brukas den vanligast emot svag mage, mjeltsjuka, gikt, nyssbörjad vattensot, frossor m. m. Utvertes till omslag på elaka pip- eller rötsår är växten renande och befordrar läkningen, samt brukas till tvättning mot skabb och sår i hufvudet, hvarvid den äfven skall döda ohyra. Hos distillerade vattnet har Spielman funnit en tydlig äcklig lukt och skarp smak, hvarföre det torde icke vara alldeles overksamt. Extraktet beredt med vatten eller med någon tillsats af spiritus, anses bäst i Medicinskt afseende och är dosis deraf ½ till 1 drakma eller deröfver, och i förening, efter afsigten, med andra medikamenter. Dr. Jahn anser denna Gentian till sin verkan lik Kardebenedict, och tillägger att den är lindrigt stärkande och upplösande; men att den i afseende på andra bäska kraftigare medel kunde umbäras på Apoteken.
Tab. — fig. a. ståndare med sin spiralvridna knapp. — b. öppnad blomma, så att ståndare och pistillen synas. — c. fruktämne med pistill och märke; alla förstorade.
Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
