001. Linnaea borealis. Linnés Ört.
Linnés Ört. Hvita klockor. Vindgräs. Jordkroner. Torrvärks ört. Benvärksgräs, Klågräs, Drefetter gräs. Myrtäger, Täger.—Marislegräs. Norätlegräs. Narislegräs. Pengeblad. Linnei Té. Norisle-grass. På Finska Tyräruoho.
Örtstjelken är refvig, jordliggande. Bladen nästan runda, något sågade. Blomskaften 2:blommiga med klocklika blommor, inuti håriga med röda strimmor.
Linnaei Flora Svec. Ed. II:da p. 219. — Fl. Lapp. p. 208. Cl. 14. Didynamia Angiospermia. —
Liljebladt Sv. Fl. 2:dra Uppl. s. 264. Kl. II. Tvåväldige, med betäckta frön. —
Retz. Flor. oeconom, s. 418. —
Gunn. Fl. Norv. I. p. 37. —
Gmel. Fl. Sib. 3. p. 128. —
Wahlenb. Fl. Lapp. p. 170. t. 9. —
Lundmark Dissert. de usu Linnaeae med. Ups. 1788. —
Läkar. och Naturforsk. 8. p. 115. —
Murray Appar. Med. t. I. p. 571. —
Pharm. Suec.Herba Linneae.
Detta örtslägte, hvilket Gronovius helgat åt minnet af Nordens Dioskorides, genom det namn han först gifvit det, och som med så mycket skäl intager första rummet i detta verk, tillhör i synnerhet Skandinaviens Flora; men finnes äfven, ehuru mindre allmänt, i Schweiz, på Baldo fjällberg, i norra delen af England och i de kallare trakterne af Columbi verldsdel. Så väl i sin klass, som i sin naturliga flock, Caprifolierne, utmärker det sig genom ett dubbelt blomfoder, neml. ett undre, 4:delt, nedom fruktämnet, hvilket mognande slutligen deraf omgifves, och ett öfre, 5:flikigt, under blomkronan, som är nästan klocklik med bräm af 5 rundade flikar. Frukten blir ett saftlöst bär med ett enda rum och frö, ehuru bäret vid sin början visar 3 rum, hvaraf 3 under tillvexten försvinna. På magra, steniga och af tätt stående tallar beskuggade hedar, egentligen i de norra landsorterne, förekommer denna täcka vext, hvars långa, jordliggande refvor prydas med ständigt grönskande blad, och vid midsommaren med 2:delta blomskaft, hvarå de hvita liffärgade blommorna, under det de öppna sig, sprida vällukt vidt omkring, särdeles om nätterne.
Denna ört, som blifvit införd på Apteken i Sverige och Norrige, har länge varit känd för sina kraftiga egenskaper mot reumatiska plågor och ledvärk. Den begagnas derföre i vara norra provinser dels krossad mellan stenar, eller kokad och lagd på det lidande stället; dels njuten såsom dekokt med mjölk. Dr. Lundmark blandade äfven ättika till kalla omslaget, och gaf tillika den sjuke infusion på örten såsom té, till förekommande af medlets repellerande åverkan. I Finland och Siberien skall också örten användas till bad vid ofvannämde tillfälligheter, och ett afkok nyttjas i Norrige mot utslag, och som det säges, ej mindre utvertes jemte rökning för det som åtföljer skarlakans febern. Såsom boskaps medicin och till omslag på svullna ben hos får, kokas samlade refvor af vexten af landtfolket i Österbotten. Oaktadt det bäska och hopdragande som örtens delar äga, förtäres den af får och getter; men lemnas deremot af kor och hästar.
Tab. föreställer Vexten blommande, i nat. storlek. — a. en på sidan öppnad blomma. — b. begge blomfodren samt pistillen. — c. fruktämnet efter blomningen. — d. bäret moget. — e. detsamma på tveren afskurit (förstoradt).
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
