010. Oxalis acetosella. Harsyra.

Harsyra. Harväpling. Gökmat. Värhane. Gökyra. Surklöfver. Kukukål. Qvällsöf. Töstgräs. Regnblad. Natsväfve. På Finska: Jänexen-käpälä. Jänexen-leipä. Käen-apilas.

Roten är ledfull eller ock tandad, utan egentlig örtstjelk. Bladen trebladige, med hjertlika småblad. Stängeln enblommig.

Linn. Fl. Su. p. 154. Cl. 10. Decandria. 5gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 190. 7. Tiemänningar.
Murr. App. Med. T. 3. p. 492.
Sepp et Kops Flora Batava fig. opt. et descr.
Retz. Fl. oec. s. 482.
Pharm. Suec. Acetosellae Herba; it. Lujula. Alleluja.

Vid samma tid som Hvitsippan blommar, träffas Harsyran i barrskogarna, oftast i skuggan, med hvita strimmiga blommor, som äga en svag sötaktig lukt. örtens utseende är fint och spädt; dess blad äro i klart och vackert väder nedhängande, men i regn upprättstående.

Hela vexten innehåller, i likhet med flera arter af samma slägte, en angenäm syra (sockersyra), som liknar vinstenssyra och således äfven ättikesyra, i hvilken den genom kemisk behandling kan förvandlas. I hetsiga febrar, gallartade sjukdomar, rötfebrar och skörbjugg är vexten, såsom kylande, stillande uppkastning och förekommande röta, ganska tjenlig. Den kan ätas frisk och okokad att dermed släcka törsten; äfven i sallat. Är tjenlig till infusion, så väl med vatten, som med mjölkvassla; till limonad i stället för citronsyra, eller ock utpressade saften ensam. Om denna lagom inkokas och lemnas i kölden för att kristallisera, fås ett salt, som kallas Acetosell-salt, bestående af vextens egen syra och vextalkali, och som brukas i kylande pulver, samt att uttaga fläckar af svart bläck på linne. Af 20 ℔ färsk harsyra fås efter pressning, rensning och inkokning 5-4 uns Acetosell-salt. Men som saltet är dyrt, så förfalskas det ofta med svafvelsyradt vextalkali eller med cremor tartari, hvilket ses om kristallerna äro små, lättlösliga i vatten, och om de fräta linne. Cremor tartari, som kan erhållas till vida lägre pris, gör Acetosell-saltet, såsom läkmedel, nästan alldeles umbärligt. Till conserf fordras socker till lika vigt emot saften.

a. ett blomfoder. — b. en utbredd blomma i nat. storlek. — c. en ståndare. — d. ett håningshus med sina 5 pistiller och — e. ett frö, förstorade.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.