005. Primula veris. Oxlägg.

Oxlägg. Gullvifva. Gökblomma. Jungfru Marias nycklar. Nyckelblomster. Käringtänder. — Yxlägg. Sempertupp. Hanekam. Kublomster. Kusimmer. Kumesblom. På Finska: Orhinpään ruoho. Orhipä. Söjnäs Kukka. Lemänkieli.

Örtbladen skrynkliga, tandade i brädden. Stängeln bar. Blomkronan trattlik med kupigt bräm.

Linn. Flora Su. p. 61. Cl. 5. Pentandria. Monogynia. —
Liljebl. Sv. Flora, s. 86. Kl. 5. Femmänningar. —
Murr. App. Med. 2 p. 22. —
Retz. Fl. oec. s. 554. —
Pharm. Suec. Primula Veris, Flores.

Denna blomma, som åtföljer den glädjande våren, förekommer på öppna, högländta ängar, särdeles der jordmånen hyser lera.

Fordom ansåg man denna vext af större nytta i medicinen. Man trodde den vara värkstillande, sömngifvande, god för svindel, och ett säkert medel för slag, hvilket äfven hos fordna skriftställare gifvit den namn af Paralysis. Roten, som luktar likt anis, torde i synnerhet äga goda egenskaper. I hushållningen kännes ett smakligt vin, som tillredes af blommorna med socker och citron genom jäsning. Hr Brauner och Mamsell Varg hafva derpå lemnat den bästa föreskriften. Roten lagd på dricka ger det en god smak, äfvensom blommorna meddela bränvin deras vackra färg. I England och Holland användas också de första bladen såsom andra grönsaker om våren till sallat.

Tab. Hela örten äfven som a. blompipen hel. — b. densamma och — c. blomfodret längsefter öppnade, i naturlig storlek.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.