232. Valeriana Locusta. Vinter-Valerian.

Se även 025. Valeriana officinalis. Apteks-Valerian. - 232. Valeriana Locusta. Vinter-Valerian.

Vinter-Valerian. Vinterrapunsel.

Örtstjelken är 2-delad, med tunglika, nästan jemnbreda, oftast helbräddade och något trubbiga blad. Blommorna hysa hvardera 3 ståndare.

Linn. Fl. Su. p. 12. Cl. 3. Triandr. i:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 59. Kl. 4. Fyrmänn. I:qvinn.

Linnéska växtsystemet är utan tvifvel bland de fullkomligaste i Naturalhistorien, men lemnar likväl icke alltid karakterer för ett naturligt system; ty då borde växter, som hafva lika utseende och egenskaper med dessa, förena det konstiga systemets kännetecken för en och samma klass. Men ibland växterna, som i afseende på fröredningsdelarna höra till 3:dje klassen, förekomma sådana, som i det naturliga systemet icke kunna inom en och samma klass upptagas. Vinter-valerianen och Gräsen äro hvarandra mycket olika till yttre utseende, men höra dock till 3:dje klassen för sina 3 ståndares skull.
— Valerianslägtet igenkännes med 2-bladigt svepe i stället för blomfoder som saknas; pipig blomma, som har ett 5-klufvit blomblad och vid basen på ena sidan en knöl samt sitter ofvanför fruktämnet, hvilket får vanligen ett frö. Vinter-valerianen har en kort 2grenig stjelk, eller som delar sig i 2 och 2 grenar, hvilka äro utbredda. Bladen äro grågröna, bleka, omvändt lansettlika eller smalt tunglika; oftast helbräddade, fint håriga, stundom likväl sågtandade och på åtskilligt vis flikiga. Blommorna äro små och blåhvita.
— Denna åriga växt finnes på öppna torra ställen i Skåne, på Öland och äfven kring Stockholm, och blommar om våren i Maj eller Juni. Räknades af von Linne till Naturl. örtflocken: Växten med hopsittande blommor (pl:ae aggregata).

Den nyttjas i England, Sverige och flerstädes såsom sallat först om våren, och kallas hos oss Rapunsel. På många ställen i Sverige blandas den vårtiden bland grönkål och utgör en helsosam mat, hvilken likväl, så väl som andra grönsaker, icke är särdeles födande. Då den planteras blir den icke allenast mycket större än den vildtväxande, utan får ock flikiga blad och är underkastad odlade växters föränderliga skapnad.

Tab. — fig. a. blomma med fruktämne, förstor. — b. fröhuset, i naturl. storl. — c. detsamma förstoradt. — de 2:ne frö, som finnas i fröhuset.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.