Koriander.
Coriandrum sativum, L. Tyskl. Coriander. Engl. Coriander. Frankr. Coriandre.
Historik.
Något annat namn förekommer ej hos oss. I Tyskland däremot har växten fått ett flertal benämningar samt förväxlas i detta lands uppslagslitteratur i en del fall med romersk koriander, en medicinalväxt, vilkens latinska namn är Nigella sativa.
Redan under den tid då Israels barn strövade genom öknen var koriandern känd. I 4:de Mosebok liknas manna vid denna växts frön. För övrigt är det med full klarhet känt, att allt sedan urminnes tider odling förekommit hos de gamla egyptierna.
Århundraden tillbaka var namnet Wanzendill, »vägglusdill», vanligt i Tyskland. Redan Theophrastus, född år 373 före Kr., vars skrifter, däribland tvenne botaniska, utkommo först år 1866 i Paris, hade kommit underfund med likheten mellan växtens doft under sommaren och ovan åsyftade djurs. Denne förf. benämnde densamma Coriandrum, emedan »koris» är ett grekiskt ord, som betyder vägglus. Sant är att växtens blad ha en oangenäm doft, vilket dock ej hindrar att fransmännen använda den till krydda i ett flertal maträtter.
Förvildad mångenstädes i Europa, inberäknat vårt land.
Utseende.
Koriandern är ettårig och tillhör familjen Umbelliferae.
Liknar till växtsättet anis, ehuru koriandern har glesare flockar. De nedre bladen äro jämförelsevis hela i motsats till de övre, vilka äro mera findelade. Höjden varierar mellan 60 à 90 cm. Vid riksmuseet nådde den endast 60 cm., ehuru jorden var den bästa tänkbara.
Varje stånd bär i regel 15 stora flockar. En sådan stor flock består av 4 à 5 små, vilka i sin tur uppbära i medeltal 10 st. frukter.
Av ovanstående framgår, att ett stånd kan lämna 240 à 300 st. frukter. Till formen äro dessa klotrunda med föga upphöjda åsar. Grovleken är 3 mm.
Vid tryck sönderfaller frukten i två delar, vardera innehållande ett frö.
Hundrafrövikten är 0,85 gr.
Odling.
Sällan möta vi en mera lättodlad krydda. Såddes vid riksmuseet föregående år den 8 maj. Groddarna voro synliga redan den 23 och gallring utfördes i början av juni. Blomningen försiggick i senare hälften av juli. Skörden verkställdes första dagarna i september.
Det har både muntligen och skriftligen ordats om att koriander kan odlas på trädgårdens minst värdefulla jord. Redan detta skvallrar om en ovanlig anspråkslöshet. Offras även till denna växt en smula extra underhåll jämte näring, giver den desto mera i utbyte.
Sås om våren, genast jorden reder sig, i fyra rader på en vanlig säng. Ogräset får ej tillåtas laga överhanden utan hålles undan från början. Kommer sådden upp för tätt, måste gallring vidtagas, varvid plantorna givas 5 à 10 cm:s utrymme. Skall odlingen drivas i stort, tillses noga att fröet vid sådden faller tillräckligt glest, då under dylika förhållanden både gallring och rensning av praktiska skäl måste utelämnas.
Skörden bör verkställas innan full mognad inträffar, då växten som fullmogen blir spröd och frukterna gärna vilja lossna. Stånden avskäras med lie eller skära, alltefter odlingens omfång, och sammanbindas i kärvar, vilka resas på marken till torkning. Vid husbehovsodling kan torkningen vanligen ske under tak. Tröskning utföres för hand eller i fråga om större mängder med maskin.
Innan koriandern lägges i bröddegen eller förbrukas till andra ändamål, böra frukterna gnuggas eller stötas helt löst, varigenom skalen lossna och kunna bliva frånskilda. De avlägsnas lättast medelst blåsning.
Därigenom att korianderfrukterna använts hela har kryddan råkat i onåd, trots en förträfflig arom och i övrigt utmärkta egenskaper.
Grobarheten varar ganska länge beroende av oljehalten. Ända till sexårsfrön kunna användas med gott resultat.
Användning.
Bladen användas i vissa länder till krydda, ehuru de onekligen hava en mindre angenäm doft.
Frukten däremot erkännes såsom en ypperlig brödkrydda. Pulveriserade hava fröna betydelse vid korvberedning samt vid inläggning av surkål och kryddsill.
Inom oljefabrikationen saknar ej heller koriandern betydelse och även apoteken förbruka avsevärda mängder.
Statistik.
Ryssland, Mähren och Thüringen förse oss med denna krydda. Marocko och Främre Indien producera dock en del, ehuru därifrån ej någon större export sker.
Vi inköpte från utlandet år 1913 7,986 kg. till ett värde av 4,153 kr. År 1916 voro siffrorna respektive 6,736 och 2,958 med en tull på 1,684 kronor.
Vad det här rör sig om är ju visserligen endast bagateller, men nog förefaller importen omotiverad.
Priset var i Stockholm föregående höst 3 kr. pr kg.
