11. Tibast eller Källarhals. Daphne mezereum L.

Allmänna kännetecken. är en buskartad växt af ungefär 1 meters höjd, med helbräddade glatta, lancettlika blad och rosenröda, oskaftade, på bar kvist, i 2—5 blommiga knippen, axlikt sittande blommor, hvilka utvecklas redan i april eller maj månad före bladen. Frukten eller bäret är enfröig röd stenfrukt.

Växtort. Tibastbusken förekommer sparsamt å fuktiga skogsängar öfver hela landet.

Använding, insamling m. m. För medicinskt ändamål användas såväl bären: Fructus mezerei, som barken: Cortex mezerei. Hela växten men i synnerhet bären innehålla ett starkt gift. Bären insamlas på hösten och torkas å en luftig och beskuggad plats. Barken insamlas från såväl stammar som grenar och torkas omsorgsfullt. Barken kan äfven användas vid färgning, emedan den innehåller ett vackert gulbrunt färgämne.

Odling. Tibastbusken kan äfven med viss fördel odlas. Den växer å beskuggade platser, kan inplanteras i löfskog och trädgårdar med i någon mån fuktig, myllrik jord, fri från ogräs. Ej blott för att bären och barken äro användbara såsom växtdrog utan ock för tillvaratagandet af fröna, för hvilka utomlands betalas ett ganska högt pris, bör tibastbusken anses värd att odlas t. o. m. i vara trädgårdar, där den tillika kan tjäna såsom prydnadsväxt. Från frö uppdragna plantor böra efter det andra eller tredje året utplanteras tidigt på våren. En sålunda uppdragen tibastbuske kan dock först efter 5 à 6 års förlopp skördas på bär, frön och bark. Fröodling af denna växt kan ske på samma sätt som fröodling af belladonna (Atropa belladonna L.), för hvilken hänvisas till prof. Grotenfelts handledning uti medicinalväxters odling i Finland (sid. 22).

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.