12. En. Juniperus communis L.

Botanical name: 

Bild n:o 12. En. Juniperus communis L. Allmänna kännetecken. är en af våra allmänt kända barrträdväxter, som vanligen har formen af en buske med blågrön färg. Enen förekommer äfven såsom träd å några orter i de sydligaste delarna af landet. Barren, 3 i krans, äro vanligen utstående och hvasst uddspetsade. Enen blommar i maj—juni och har det första året gröna bär, som under det andra mogna och erhålla en svartblå färg. Enbäret [Enligt Finska Farmakopén, 5 uppl.] är klotrundt ända till 10 mm i diameter, glänsande brunsvart, ofta öfverdraget med ett matt blåaktigt vaxstoft. I bärets spets synes 3 centralt sammanlöpande fåror med 3 mellanliggande otydliga upphöjningar. Dess bas bär små, bruna trekantiga fjäll, stälda i tretaliga kransar. Det svampiga brungröna fruktköttet innesluter 3 hårda, aflångt äggrunda, trubbigt trekantiga gulbruna frön.

Växtort. Enen förekommer öfverallt i landet i skogar och å backar.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes såväl det bittert söta, aromatiska bäret: Fructus juniperi, som rotveden: Lignum juniperi. Bären insamlas på hösten, rensas och torkas omsorgsfullt hälst inomhus vid 15—20 graders C temperatur eller ock i fria luften å ett skuggigt och luftigt ställe. Om för torkning af enbär konstgjord värme eller en torkapparat användes, bör därvid den största varsamhet i värmestegringen (högst 30 grader C) iakttagas, ty annars kunna bären lätt göras odugliga. Torkade bär böra förvaras i träkärl, lådor eller tunnor å ett luftigt och torrt ställe. Omogna, gamla, torra, grön- eller rödbruna och skrumpna bär kunna icke användas.

Rotveden insamlas, torkas och förvaras såsom angående jordstammar och rötter är föreskrifvet. Bären förlora vid torkning ⅓ och rotveden ½ af sin vikt. Den årliga förbrukningen af enbär för drogändamål har beräknats till 3,000 kg motsvarande ett värde af ungefär 2,400 mk.

Odling. Enen kan, om så pröfvas önskligt, äfen odlas genom att utså mogna bär eller frön i oktober månad i sandblandad mulljord, som tid efter annan bör gödlsas för att plantan skall utvecklas snabbare och kraftigare.


Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.