22. Kummin.

Carum carvi L.

Ortnamn. Komman (Värmland), Kåmme (Västergötland), Kåmning (Skåne, Västergötland), Kömjan (Skåne).

Förekomst. Växer allmänt vild över hela landet å ängar, åkerrenar, vägkanter m. fl. ställen.

Utseende. Tvåårig, 30-80 cm hög växt med avlånga, dubbelt parbladiga blad och vita eller rödlätta blommor i flock.

Odling. Då förbrukningen av kummin är mycket stor inom landet, bör kumminväxten bliva föremål för odling. Frukterna utsås i oktober månad i rader på c:a 40 cm avstånd, och när plantorna följande vår komma upp, gallras de, så att avståndet de kvarlämnade plantorna emellan blir omkring 20 cm.

Ehuru kumminväxten trives och går väl till i varje slags jord, lämnar den dock bästa resultatet i rikligt gödslad sand- eller kalkhaltig lerjord. Den föredrager något fuktiga lägen framför torra. Lämpligast sker odlingen i jord, som kort förut burit potatis eller rotfrukter.

Skörd. Plantan blommar i maj-juni andra växtåret, och frukterna mogna under högsommaren. Med påpasslighet efterses mognaden, ty som fullt mogna falla frukterna lätt av. Skörden sker därför, så snart flertalet frukter börja mogna och helst vid mulet väder, enär frukterna då sitta bättre kvar. Stjälkarna avskäras med skära eller lie och bindas i smärre kärvar samt få under några dagar ligga och torka på stubben, varefter de intagas och omedelbart tröskas. Därefter rensas och lufttorkas frukterna.

Halmen användes till kreatursfoder.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.