Inledning.

Vid verkställda utredningar har det visat sig, att vi här i Sverige importera medicinalväxter även av sådana sorter, som växa vilt eller som skulle kunna odlas inom landet. Därigenom gå tillfällen till arbetsförtjänster förlorade för barn, åldringar, lytta o. dyl., vilka äro oförmögna till utförande av grövre arbeten. Under tider sådana som de nuvarande, då importen på grund av krigsförhållandena är omöjliggjord eller åtminstone försvårad, är det av vikt att inom landet frambringas och tillvaratagas så mycket läkeväxter, som klimat och andra förhållanden medgiva.

Insamlingen av medicinalväxter är ett arbete, som i alldeles särskilt hög grad lämpar sig för barn, och varpå de jämförelsevis lätt kunna förskaffa sig inkomster. Barnen böra därför, när så ske kan, sysselsättas med medicinalväxtinsamling. De få därvid lära sig att arbeta, att värdesätta arbetet samt att skaffa sig inkomster genom eget arbete, tre lärdomar, som sedan bliva dem till största nytta och glädje under hela livet. Av detta skäl borde alla barn, som bo i trakter, där medicinalväxter förekomma — barnen må nu tillhöra burgna eller obemedlade familjer — under lediga stunder sysselsättas med insamling av dylika. Erfarenheten har också visat, att barn, somintresserats för denna sak, blivit så förtjusta i att insamla läkeväxter, att de knappast unnat sig tid att leka. Att de sålunda förtjänta pengarna av barnen själva skola insättas på egen räkning på sparbanken, är självklart. På detta sätt uppammas även sparsamhetskänslan hos de unga.

Särskilt ute vid skollovskolonierna förtjänar insamlingen av medicinalväxter att uppmärksammas.

Om själva insamlingen av medicinalväxter i främsta rummet bör ombesörjas av barn och åldringar eller andra, som sakna tillräckliga kroppskrafter för att kunna utföra tyngre arbeten, så fordras för uppsamlingen av skörden personer, som äro intresserade för saken och på samma gång äro affärsmän. Erfarenheten har visat, att denna sak bäst ordnas, om en person i en trakt, där tillgång på den ena eller andra medicinalväxten finnes, sätter sig i spetsen för insamlingen och uppköper skörden. Han har då att först väcka intresse för saken, meddela insamlarna, huru och när skörden av de olika växterna skall ske, samt därefter uppköpa det insamlade i färskt tillstånd. Torkningen, inpackningen och försändningen har han sedan att ombesörja. På detta sätt förenklas det hela högst betydligt. Insamlarna ha intet besvär med torkning, försändning o. dyl. Frakt- och emballagekostnaderna nedbringas väsentligt genom att försändningen icke sker i småposter utan i större partier. Det säger sig självt, att uppsamlaren måste fia skälig ersättning för sitt arbete, men detta erhålles därigenom, att han bedriver saken såsom ren affär.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.