Allmänna Föreskrifter.

Insamling.

Som allmän regel vid all insamling av medicinalväxter gäller,att skörden endast företages vid torr väderlek. Under regnväder måste sålunda allt sådant arbete vila. Icke heller fårman börja skörden alltför tidigt om morgonen, medan nattfuktigheten ännu ligger kvar på de för insamling avsedda växtdelarna. Av samma anledning bör insamlingsarbetet avslutas iså god tid på aftonen, att växterna icke ånyo blivit fuktiga.Undantag från denna regel utgöra barkar och underjordiskaväxtdelar, vilka naturligtvis kunna insamlas vid alla tider ådagen.

Vid insamlingen måste man gå till väga på rätt sätt. På planscherna är, där så lämpligen kunnat ske, med streck utmärkt, var växtdelarna skola avtagas. Dessa anvisningar måste noga följas. Det duger sålunda ej att vid skörd exempelvis av kamomillblommor, vattenklöverblad e. dyl. medtaga längre blom- eller bladskaft, än som å avbildningarna synes. Vidare måste noga tillses, att icke drogerna [Torkade medicinalväxter benämnas inom den medicinska litteraturen växtdroger eller endast droger.] förorenas av andra växtdelar. Tallstrunt exempelvis, som är uppblandad med barr, är sålunda så gott som alldeles värdelös. Den, som sköter om insamlingen slarvigt, kan riskera att icke få sälja det insamlade, och under alla förhållanden blir betalningen mindre än för en väl insamlad drog.

Den färska varan bör icke gärna få kvarligga i insamlingskärlet över natten. Är man icke i tillfälle att redan på kvällen avleverera dagens skörd till uppköparen, bör man taga upp det insamlade och utbreda detsamma i tunna lager på papper e. dyl. å någon torr plats inomhus.

Vid insamlingen får man icke under några förhållanden medtaga andra än fullt friska växtdelar. Detta gäller icke blott blad utan också blommor och blommande växtdelar. Blommor böra i regel insamlas nyutslagna.

Odling.

Av flera hos oss vildväxande medicinalväxter, vilka ha särskilt stor användning inom medicinen, torde det icke vara möjligt att insamla så mycket droger, som erfordras. Detta är t. ex. fallet med kalmus, vändelrot, slåttergubbe m. fl. De bägge förstnämnda skulle vid alltför intensiv insamling nästan totalt utrotas och, vad slåttergubben beträffar, växer denna ofta ymnigast på slåtterängar, där blommorna icke gärna kunna insamlas, utan att gräset nedtrampas. Det blir alltså nödvändigt att föranstalta om odling av sådana växter. Detsamma är förhållandet med sådana växter, som i vilt tillstånd förekomma relativt sparsamt, så att inga nämnvärda mängder kunna insamlas av dem. Detta är exempelvis förhållandet med bolmört, digitalis o. dyl. Slutligen gives det ett antal växter, som spela en mycket viktig roll inom medicinen, och som icke förekomma vildväxande i vårt land, men som med största lätthet kunna odlas.

Alla dessa växter böra bliva föremål för odling. Men, för att några verkligt goda resultat av dessa odlingar skola kunna vinnas, är det, enligt vad erfarenheten givit vid handen, nödvändigt att odlingarna ske i tämligen stor skala och hos kunniga jordbrukare. Ingen odlare bör gärna syssla med mer än en, allra högst två växter, för vilka jorden särskilt passar. Att på en och samma plats odla en mångfald växter i mindre skala har givetvis sitt värde, när det gäller undervisning, men är utan all betydelse, när det gäller att fylla vårt lands behov av växtdroger.

Torkning.

I allmänhet sker torkningen av de insamlade växtdelarna bäst på ett luftigt och skuggigt ställe inomhus. Så t. ex. kan densamma verkställas på logar och vindar, i obegagnade boningsrum o. s. v. I allmänhet sker torkningen på golvet, som naturligtvis på förhand måste vara väl rengjort, så att drogerna icke under torkningen på något sätt förorenas. Den, som bedriver växtuppsamling i större skala, bör gärna skaffa sig ett antal torkollor samt uppsätta enkla ställningar för dessa. På detta sätt sker torkningen mycket bekvämt. Torkollorna, som tillverkas av hyvlat 4.3 x 2.5 cm. virke och i bottnen förses med finmaskigt galvaniserat nät samt av hållbarhetshänsyn med tvärnaror i hörnen, göras vanligen 1.8 m. långa och 85 cm. breda. Ställningarna uppföras så höga, att 10-15 torkollor få rum ovanpå varandra. Dylika torkställningar, som givetvis kunna uppföras för mycket små kostnader, torde dock, såsom redan blivit nämnt, endast vara av behovet påkallade hos personer, som bedriva växtuppsamling i större skala, och som ha ont om lämpliga utrymmen.

Vid torkningen, vilken i vissa fall, såsom i beskrivningarna över de olika växterna närmare angives, lämpligast utföres i solen, böra de insamlade växtdelarna utbredas i mycket tunna lager. I tjocka lager sker torkningen långsamt, och växtdelarna taga lätt skada, varav följden blir, att drogerna bliva mer eller mindre värdelösa.

Torkningen får icke under några förhållanden avslutas, förrän drogerna äro fullkomligt torkade. Ofullständigt torkade droger taga lätt skada vid förvaringen.

Förvaring, inpackning och försändning.

De färdigtorkade drogerna förvaras på lämpligt sätt på en torr lokal. Man bör undvika att förvara dem på fuktiga ställen, ty de kunna där draga till sig fuktighet i sådan utsträckning, att de börja mögla.

Vid försändningen inpackas drogerna antingen i säckar eller i lådor, fat o. dyl. När ett visst emballage är alldeles nödvändigt för en viss växt, har detta angivits i beskrivningarna. Man bör alltid använda väl rengjorda och luktfria emballage, enär drogerna i motsatt fall lätt kunna taga skada och rent av bliva odugliga. Säckar böra tillknytas väl med starka snören, varjämte möjligen befintliga hål å desamma på förhand böra igenstoppas. A begagnade lådor och fat bör man före inpackningen avlägsna utskjutande spikar och dyl., som eljest lätt kunna förorsaka sårskador på dem, som skola hantera kärlen.

Vid igenspikningen användes nätt upp så mycket spik, som erfordras, för att locken skola sitta stadigt kvar under transporten, men man bör noga akta sig för okynnesspikning, något som ofta ifrågakommer, när det gäller att spika fast lock på träkärl. I fråga om lådor, som man kan befara kunna gå upp under transporten, är det klokt att binda några starka snören runt omkring desamma. Adresslapparna, på vilka avdändarens namn och adress skola vara tydligt angivna, böra vara starka, helst av linne. På lådor böra de aldrig anbringas ovanpå locket, där de under transporten äro särskilt utsatta för att förstöras, utan fästas helst på en av gavlarna. På säckar fastsättas adresslapparna bäst på det ställe, där säcken knytes till. Om möjligt böra jämväl drogens namn och nettovikt utsättas på varje adresslapp.

Försändningen sker å järnväg i allmänhet bäst som fraktgods. Samtidigt som godset avgår, insändes specificerad förteckning å de olika drogerna jämte utsatt nettovikt för var och en av dessa. Skulle flera droger inpackas i ett och samma emballage, bör detta noga angivas såväl utanpå kärlet som å specifikationen. Det kan annars lätt hända, att ett litet parti av någon drog förbises på mottagningsplatsen.

Försäljning.

Av alla i denna skrift upptagna växter uppköpas färdigtorkade droger av Svenska medicinalväxtföreningen, Stockholm. Då priserna å drogerna på grund av större eller mindre tillgång växla rätt betydligt, utgiver föreningen årligen priskurant å droger, och kan en var, som sysslar med medicinalväxtinsamling, på begäran gratis erhålla dylik. Man bör årligen skriva efter ny priskurant och aldrig rätta sig efter äldre sådana. Då åtgången av vissa droger, såsom tidigare påpekats, är relativt liten, bör man noga aktgiva på de uppgifter därom, som finnas angivna i priskuranten, samt beträffande dessa meddela sig med föreningen, innan man börjar att i större skala insamla sådana.

Alla erforderliga upplysningar lämnas på begäran av Svenska medicinalväxtföreningen, Stockholm.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.