24. Lin.

Linum usitatissimum L.

Ortnamn. I många landskap benämnes växten Hör.

Utseende. Ettårig, 40-60 cm hög, glatt, upptill grenig ört med lansettlika blad och blåa blommor.

Odling. Linet trivs bäst på lågt liggande men väl avdikad sand- eller lermylla. Det odlas bäst efter potatis, rotfrukter eller grönfoder, d. v. s. på så lucker och ogräsfri jord som möjligt. På våren före sådden måste jorden bearbetas väl, så att frönas groning och de späda plantornas uppkomst på allt sätt underlättas. Sådden får ej ske alltför tidigt om våren, enär de späda linplantorna äro ömtåliga för frost. Fröet bredsås vanligen. Utsädesmängden bör beräknas rikligt eller till 1,8-2,5 kg per ar. När linplantorna uppnått 3-4 cm längd, sker första ogräsrensningen.

Skörd. Denna verkställes, då bladen gulnat och fallit av på nedre hälften av stjälken. Man bör, när det gäller fröskörd, hellre vänta något med skörden än företaga denna för tidigt. Linet skördas eller, som man plägar benämna det, "ruskas" på så sätt, att plantorna uppryckas med rötterna och bindas i små kärvar, som uppställas i enkla skylar eller upphängas på krakstör, gärdesgårdar e. dyl.

Sedan linet blivit torrt, inforslas det under tak, där frukterna avrepas på en s. k. linrepa. De avrepade frukterna tröskas, och linfröna rengöras sedan på en vanlig fläktharpa.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.