10. Ek.

Quercus robur L.

Förekomst. I hela landet upp till Värmland och södra Dalarne. Vid kusten går den upp till trakten av Härnösand.

Skörd. På vissa ställen i Västergötland, såsom exempelvis invid Borås, håller man ofta eken i buskform och nedhugger de uppväxande skotten till vedbränsle ungefär vart 3-5 år. Det är vid denna nedhuggning, vilken vanligen verkställes under vintern, som barken avskalas. Den torkas sedan på luftig och skuggig plats. Insamlingen sker vid torr väderlek från grenar med slät och glänsande bark, som är fri från lavar. Bark från äldre, skrovliga grenar är alldeles oduglig som apoteksvara.

Även ekollon ha användning inom medicinen. De om hösten uppsamlade ollonen torkas för detta ändamål vid eldvärme, tills skalen spricka sönder och med lätthet kunna avlägsnas.

Torkningsresultat. 2,5 kg färsk bark, lämna 1 kg torkad. 3 kg färska ollon lämna 1 kg torkade och skalade.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.