064. Aethusa cynapium. Vild persilja.
Vild persilja. Glis. Åthäfva. — Hundepersille.
Bladen äro likformiga. Blommorna sitta i parasollställning och äro föga stråliga. Svepen (ett slags blomfoder) äro trebladiga och nedhängande. Frön djupt strekade och eggformiga.
Linn. Fl. Su. p. 92. Cl. 5. Pentandr. 2gyn. (Umbellatae). —
Liljebl. Sv. Fl. s. 122. Kl. 5. Femmänningar. (Parasollblommor). —
Plenk Toxicologia etc. 8:0. Viennae. 1785. Aeth. Cynap. —
Retz. Fl. oec. s. 18.
Vild Persilja vexer allmän i trädgårdar på fet och odlad jord, och blommar i Juli eller Aug. månader. Roten varar blott ett år.
Ju större likhet en giftig planta äger med en, som i dagligt bruk användes, ju angelägnare måste det vara, att fullkomligen känna åtminstone endera. Denna vextens blad, så väl som hela örten, äro ganska lika med vanlig Persiljas (Apium petroselin.); men som bladen af denna äro något finare, till färgen ljusare och mera glänsande än den vanliga Persiljans blad, hvilka dessutom icke äro likformiga, utan vid roten olika med dem på stjelken, så kunna de dock lätt åtskiljas. Denna, som kallas Glis af Schlesiska ordet Gleissen (glänsa), igenkännes äfven af sina trebladiga nedhängande svepen, (involucella, parasollblommornas blomfoderslag), af hvilka hvart blad är smalt, lansettlikt och spetsigt. Stjelken är trind, föga strekad, något grenig och bladig. Parasollställningen är utbredd eller vid, och sitter i slutet af stjelken. Blommorna äro små och hvita. Roten äger form af greniga persiljerötter, men är något hvitare.
— Att örten och roten äro giftiga, hafva misstag på denna i stället för persilja, nog ofta bestyrkt. Hos menniskor förorsakar dess bruk ett slags vansinnighet eller galenskap, ofta med skratt förenadt, hjertklappning, kräkning och diarré, sömn, och ofta döden. Såsom motgift nyttjas kräkmedel, och må försökas dels syror, dels oljor, mjölk, simmiga soppor och dylikt. Den skall vara giftig för flera slags fåglar, och i synnerhet dödlig för gäss. Men åtskilliga fyrfotade djur, ibland hvilka nämnas kaniner, skola icke lida deraf. Örten kokad i vatten färgar gult (Gärtner).
— Tab. a. en blomma särskilt tecknad. — b. tvenne frön, hopsittande, ofvanifrån sedda. — c. tvenne frön, åtskilda, i naturlig storlek.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
