Örtstjelken är kulliggande, med nästan 3kantiga, båglikt krökta ärtbaljor. Bladen äro längre än blomstjelkarna, och småbladen äro äggformiga.

Linn. Fl. Sv. p. 256. Cl. 17. Diadelph. 10:andr.
Ejusd. Resor i Sverige på fl. st.
Lilj. Sv. Fl. s. 325. Kl. 14. Tvåkulle med ärtbaljor.

Sibirien är så rikt på arter af detta slägte, att om hvar och en organisk kropp, ifrån början haft en viss stamort, hvarifrån dess individer sedermera utbredt sig: så synes det som de fleste Astragaler, genom naturens mångfaldiga utvägar att kringsprida fröen, blifvit ifrån Sibirien till andra länder fortplantade. Denna arten är likväl nu för tiden hemma äfven i södra Sverige, England och fl. st. samt träffas mest vid foten af berg, i skugga, vid åkerrenar, vägar och på kalkaktig botten. Dess slägtkarakter är att ha tjock ärtbalja med a rum för frö och räknas till naturl. örtflocken Ärtväxter eller Fjäril-lika blommor (pl:ae; papilionaceae.) Roten är mångårig, lång och grenig, med krokiga, trinda, fårade och finthåriga stjelkar. Bladen ha många äggformiga eller elliptiska småblad, äro penntaggade, med ett udda småblad och glatta. Bladskärmarne äro stora, något tandade och äggformiga. Blomstjelkarne ha många gula blommor i form af ax. Blomfodret är klocklikt, snedt och glatt. Ärtbaljan är krökt, 3kantig, cylindrisk, glatt och hyser många frö eller ärter.

Det är redan anmärkt, att denna klassens växter äro begärliga såsom foder för Boskapen (n:o 136); och lär man lätt påminna sig huru gerna de äta Vicker, Klöfver och flera dylika. Men denna utmärker sig ibland alla för sin söta smaks skull, som gör den af kreaturen mycket efterlängtad. Den kan således till boskapsfoder med fördel odlas, helst ibland buskar och småskog och på kalkbunden eller stenig jordmån. Roten innehåller ymnigt sockerämne och kan deraf, igenom kokning, erhållas en söt massa eller extrakt, som liknar Lakris, hvaraf anledning är tagen till namnet Lakris-astragal. Att den rätta Lakrisväxten (Glycyrrh. glabra) kan odlas i Sverige har M. Trievald i K. Vett. Ak. Handl. för år 1744. s. 224, genom berättelse om sina försök med dess planterande, bevisat.

Tab. — fig. a. en blomma. — b. seglet. — c. vingarna. — d. kölen. — e. blomfodret med pistill eller fruktämne och ståndarna. — f. en öppnad fröskida med ärter; allt i naturlig storlek. Originalet växte vildt.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.