136. Vicia sylvatica. Skogsvicker.

Se även #136. Vicia sylvatica. Skogsvicker. - #166. Vicia cracca. Fågelvicker. - #230. Vicia Sativa. Åker-Vicker.

Skogsvicker.

Bladen äro parbladiga med många aflånga och rundade småblad. Bladskärmarne månlika och tandade. Blomstjelkarne mångblommige.

Linn. Fl. Su. p. 253. Cl. 17. Diadelph. 10:andr.
Lilj. Sv. Fl. s. 319. Kl. 14. Tvåkulle, med ärtbaljor.

Ärtklassens kännemärken äro vid N:o 15, 42, 49 och 69 förklarade.

— Vickerna hafva det gemensamt, att märket är på undra sidan tversföre skäggigt eller hårigt (se fig. a,), hvarigenom slägtet igenkännes. Denna arten har mångårig grenig rot; den växer mindre allmän i lundar, och blommar i Juli och Augusti månader. Örtstjelkarne äro ganska greniga, refviga, bladiga och fårade, med greniga klängen, som slingra sig omkring vidstående buskar eller andra stöd. Blomstjelkarne utgå från bladens fästen, växa upprätte, äro längre än bladen, 4kantiga, fårade och i toppen utgörande blomklasar. Blommorna äro strödda, lutande åt en sida, med små blomstjelkar försedda, strimmiga, hvita, röda eller blå. Fröbaljan är lansettlik, slät och hyser oftast 4 ärter eller frö. Pl:ae papilionaceae, eller Fjärils-blommor, kallade v. Linné den naturliga örtflocken till hvilken denna räknas.

Alla Vicker kunna till boskapsfoder med fördel användas, och nästan alla växter af Diadelfist-klassen ätas begärligt af Boskapen (se N:o 49). Företrädet ibland dem tillhör dock de bladrikaste, varaktiga och som fylla bäst i ladan, utan att vara grofva, saftlösa och sträfva. Skogsvickerna hafva flera af de till godt foder nödvändiga egenskaper och förtjenar således sitt rum ibland foderväxterna. Vid bergningen bör den torkas helst upphängd på häsjor, emedan torkningen sker långsamt, isynnerhet om den tidigt afslås. Fröen eller ärterna ätas af fåglar t. ex. höns, och kunna äfven tjena till bröd, ehuru det måste blifva kärft och torrt till smaken. Som växten i synnerhet trifves i skuggan ibland buskar, i lundar och på dylika ställen så skulle den väl, på sådana trakter, der andra och bättre foderslag ej växa, kunna med fördel odlas.

Tab. — fig. a. Blomfodret, fruktämnet med dess ludna eller skäggiga märke, och ståndarne. — b. mogen fruktbalja. — c. frö eller ärt; alltsamman i naturlig storlek.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.