039. Calla palustris. Missne.
Missne. Mäss. Drakrot. På Finska: Vehka. Imisen vehka.
Bladen äro hjertlika. Blomhölstret platt och tunglikt. Blomfästet aflångt och cylindriskt, utan blomblad, med om hvarannan blandade ståndare och pistiller. Bären hysa många frön.
Linn. Fl. Su. p. 319. Cl. 20. Gynandria polyandr. —
Ejusd. Fl. Lapp. Ed. 1. p. 249. —
Hoffb. Vextrik. känn. 2 uppl. s. 200. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 252. Kl. 9. Mångmänningar, mångqvinn. —
Wallen. om Finska Allmogens Nödbröd, Praes. Hellenius. 41O. Åbo 1782. s. 20. —
Retz. Fl. oec. s. 136.
Räknas icke ibland rara kärrvexter, och är i synnerhet i Vesterbotten och Lappmarken på vissa ställen så ymnig, att dess mångåriga rötter, som krypa i gyttjan, stundom täcka, liksom kalmus-roten, hela ytan af kärret eller bräddarne af det rinnande vatten, hvari de vexa.
— Detta örtslägte, som liknar Arum och Caladium genom sitt hvita blomhölster, är från dessa skildt med sina ståndare och pistiller eller hanar och honor, som betäcka hela blomfästet. På slägtet Arum är blomfästet ofvantill bart; hanarne förekomma midtpå, och honorna under dem. Caladium har hanarne i toppen, hvilka, genom åtskilliga aflånga eller kantiga körtlar, äro åtskilda i från honorna, som sitta nederst.
— Missneörtens blommor äro utslagna i Juli månad, och blomhölstret lyser då hvitt; dess blad äro ibland dem som först gulna af de kalla höstvindarna, som förebåda vinterns ankomst.
Det så kallade Missne ell. Missebrödet, som hos Svenska nordens inbyggare är väl kändt och vid infallande missvext-år af mycket värde, tillredes af denna vextens rötter, hvilka utan tjenlig behandling äga skarp, och brännande smak. De samlas antingen om våren, innan bladen äro utslagna, eller sent om hösten; sköljas och rensas ifrån de vidhängande trådlika rötterna, samt torkas lindrigt i solvarma eller varmt rum. Sedermera skäras de i bitar, stora som hasselnötter eller ärter, och torkas hårdt, för att sedan kunna malas till mjöl, hvilket kokas en timme i rent vatten; det klara vattnet afhälles, och mjölet, som nu är utan skarp smak, torkas samt blandas med mjöl af säd eller tallbark, i brist på det första. Häraf kan bröd bakas, hvilket, i synnerhet färskt, skall vara smakligt och hvitt. Af von Linné har detta bröd blifvit mycket berömdt; andre påstå, att det hos ovana orsakar yrsel, och skall utan tillblandning af sädesmjöl, helst kornmjöl 1/3, blifva skarpt och bittert till smaken samt stålbakadt.
— Godt puder kan af roten, på samma sätt som mjölet, beredas. Bergius föreslår roten till medicinskt bruk i stället för Rad. Ari, derföre att den tros vara starkare och skall längre tid kunna hel förvaras.
— Chydenius i sin Disp. om G. Carleby, berättar att bönderne deromkring allmänt bruka att om hösten uppdraga vexten ur vattnet, lägga den i högar och låta frysa tillsamman. Om vintern hemsläpa de lösbrutna stycken och gifva dem åt svinen, hvilka då, så väl som sommartiden, äta dem gerna och bli deraf feta.
Vid a. på fig. ses blomfästet med frukt. — b. frukten. c. frö i nat. storl. — d. frö, sedt genom förstoringsglas. — e. ett framtill genomskuret fruktgömme med pistill och ståndare.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
