228. Funaria Hygrometrica. Hygrometrisk Stjernmossa.

(Mnium hygrometricum Linn.)
Våtvädersmossa.

Örtstjelken är ganska kort. Bladen äggrunda och spetsade. Frökapslen är upp och ned vänd kägelformig och något lutande. Frölocket är konvext.

Linn. Fl. Su. p. 383. Cl. 24. Cryptogam. Musci.
O. Swartz Disp. Musc. Svec.
Lilj. Sv. Fl. s. 402. Kl. 16. Lönngifte. Mossar.

Prof. Swartz samt Schreber, Hedwig, Smith m. fl. hafva från Linéska slägtet Mnium, skildt denna Mossa och kallat den Funaria, som genom en omvändt käggellik frökapsel och dess yttre tandrads sammanhängande spetsar är skiljaktig från Mnium. Mossans åriga rot har mycket korta eller nästa inga örtstjelkar. Bladen sitta tätt utan bladstjelkar, äro helbräddade och inböjda. Blomstjelken, som kommer från den korta örtstjelkens öfra ända varierar till längden och är ofta par tum lång, upprätt och sedan något lutande, ändtligen åter rak, till färgen gul och af torka mycket spiralvriden. Kapseln är gulröd, mogen nedhängande, päronlik, fårad med hopdragen mynning. Frölocket är konvext, med röd kant. Kapselns yttre mynning är gul, med 16 snedt vridna och vid spetsarna förenade tänder; den inre har lika många raka, platt nedtryckta och hinnaktiga tänder. Mösslika betäckningen är hvit, genomskinlig, i ändan sylformig, vid basen mest 4-kantig och då frukten börjar svälla, snedt böjd. Hanblommorna, som äro diskformiga, träffas på särskilta stånd. Den växer på fuktiga skuggrika ställen i skogar och annorstädes, mindre rar och blommar om våren, men bär frökapsler hela sommaren. Der den träffas i mängd, har man anledning att söka källdrag.

Flera växters retlighet för luftens större eller mindre fuktighets grad, göra dem tjenliga till hygroskoper; landhafrans borst är redan vid n:o 144 omtalad, och denna mossans fruktstjelkar uppfylla samma ändamål. Om man uppskär en torfva, hvarpå mossan växer och flyttar den till ett ställe, som beqvämligen för observationerna kan besökas, så har man tillfälle att af fruktstjelkens vridningar kunna förutsäga regnaktig och torr väderleks annalkande. Då man med ett fuktigt finger följer fruktstjelken hån basen till medlet af dess längd, antar den en spiralvridning, hvilken går tillbaka då fingret drages i motsatt led från frukten till stjelkens halfva längd.

Tab. — fig. a. ett ungt stånd med nyligen uppskjutna kapsler och deras mösslika betäckning. — b. ett större med. mogna kapsler. — c. ett särskilt uttagit. — d. ett blad. — e. en kapsel. — f. mynningen af densamma med sina 16 liksom i skrufform sittande yttre tänder. — g. frölocket. — h. den inre mynningen med de 16 inre platta tänderna. Figuren är tecknad efter torkadt exemplar, jemfördt med fig. i J. Sturms Deutschl. Flora.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.