050. Matricaria chamomilla. Kamillört.
Kamillört. Kamillblommor. Sötuppor. Hvitört. Hvita Pigor. Gårdblomster. Sötört. Sötblomster. Lukttuppor. Hvita kryddor. Hvitkullor. Kommenteblomster. — Kamelblom. Munkekrone. Barbrogräs. På Finska: Saunakukkainen. Johannexenkukka.
Blomfästet är bart och kägelformigt: Blomfodrets kant är jemn och dess breda fjäll i kanten skrofliga (scariosae). Bladen äro släta, fint delade, med jemnbreda småblad eller flikar.
Linn. Fl. Su. p. 296. Cl. 19. Syngenes. polygam. superfl. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 357. Kl. 15. Svågrar. —
Murr. App. Med. T. I. p. 143. —
K. Vett. Ak. Handl. år 1802. Qvart. 4. —
Retz. Fl. oec. s. 443. —
Jahn Ausw. d. Arzneim. I B. p. 254. —
Pharm. Chamom. nostr. Herba, Flores.
I rågåkrar och på odlade ställen är denna åriga planta allmän, och blommar i Juli och Aug. månader. Med sin egna söta lukt, skiljes hon lätt från den illaluktande Anthemis cotula, som dessutom på blomfästet, emellan diskblomsterna, har små hårlika fjäll (paleae), skrolliga frön och dubbelt penntaggade blad. Med samma kännetecken skiljes kamillörten från Anthemis nobilis, som man orätt ansett för dess afart.
Blomfodret, hvaruti väsendtliga oljan endast finnes, är den verksammaste delen af hela vexten. Blommorna torkade och i pulverform gifna till en skrupel, blandade med syrsatt spetsglans genom salpet. syra (Antim. diaphoret.) och pottaska (Alkali veget.), af hvardera 1/3 skrup., hafva botat frossan lika säkert som kina, enligt Mortons uppgift; eller enligt Fr. Hoffmans, till 1 à 2 drakm. i dosis, på feberfria dagen. Blandad med kinapulver och till mos gjord med håning, är det lättare att förtära. Som infusion eller lindrigt kokad till dekokt, kan äfven vexten användas. Förenad med Vattenväpling, utgör den således et godt medel, lätt erhållit på landsbygden. Med kamillörten botades en frossa, som varat 36 månader. En förmånlig blandning anföres af ett halft uns kamillblommor, hvarpå slås 8 uns kokhett vatten, hvilket lemnas ½ timma, silas och sedan tillslås 2 drakm. franskt bränvin och en drakme pottaska (Alk. veget.) Häraf tages 4 gånger om dagen 5 à 4 skedblad. Under kokning förflyger oljan och endast bäskheten återstår; derföre brukas mest infusion. Också har utpressade saften till 2 à 5 matskedar dagligen, med några droppar utspädd svafvelsyra, (spir. vitr. l. acid. vitr. ten.) i soppa, tagen nyss före feberparoxysmens ankomst, gjort godt gagn. Mot kolik, ref och väderspänningar, hjertklappning, rödsot, eftervärkar (dolor p. part.) och att uppväcka eller underhålla kräkningar, är kamillörten, invertes nyttjad såsom té i infusion, med vatten eller dricka, mycket berömd; eftervärkarne hafva af kamill-infusion med dricka, oväntadt hastigt blifvit döfvade. I kolik al njursten, har stark infusion med tillslagit rhenskt vin, affört små stenar. I form af välberedt, icke vidbrändt, extrakt utaf färska örten, och till 1 uns upplöst i ett qvarter distilleradt kamillvatten, hvaraf dosis är i matsked 5 à 6 gånger om dagen, och äfven utvertes med deri blötta kompresser eller linneskaf lagda på såret, har Prof. Haartman i Åbo nyligen funnit det såsom ett ypperligt medel för rötsår, och vid tillfällen der allmän svaghet varit rådande. Med detta extrakt, i förening med kina, hafva krafter blifvit återställda hos dem, som genom Onani och Pollutiones nocturnae blifvit försvagade. Men i inflammatoriska åkommor och hektiska krämpor gagnar det icke. Utvertes i torra kryddpåsar eller våta omslag, fördelar kamillörten värk och lindrar den. I klistirer och till fotbad brukas den mycket.
— Oljan som genom destillation erhålles ganska sparsamt, är oftast blå, men illa förvarad och gammal blir den hvit. Den brukas invertes till några få droppar mot maskar, och blandad äfven med några så kallade prins. gula dropp. (Liq. C. C. Succ.) mot hysteriska krämpor, såsom kolik och hjertklappning. Oljan utvertes struken på magen och i lavement, lindrar knip och väderplågor. Örten ger gul färg (Gärtner). Bland kreatur äter Kon densamma.
Tab. — a. en af strålblommorna som äro fullkomliga och gifva frön. — b. en 2:könad disk-blomma, äfven fruktbärande. — c. Fröet. — Alla förstorade.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
