023. Phleum pratense. Ängkampe.
Se även #14, Ängkafle, Alopecurus pratensis.
Ängkampe. Timotei-gräs. Kampegräs. — Muusrumpe. Rotterumpe. Kjempegräs. Engekjempe. Åkerkjempe. På Finska: Pundarpää-ruoho.
Strået rakt. Axet långt, cylindriskt och hårigt.
Linn. Fl. Su. p. 19. Cl. 3. Triandria 2gyn. —
Lilj. Sv. Fl. s. 32. Kl. 3. Tremänningar 2qvinn. —
Bergii Tal om Svenska Ängskötseln. 1769. —
Retz. Fl. oec. s. 499. —
Rafns Bibl. 17. B. 4. h.
Detta gräs, snarlikt Ängkaflen, skiljes lätt derifrån genom sina sträfhåriga ax, då de med fingrarne vidröras, samt sina spetsade Blomfoderskal, af hvilka två förenade bilda axets tvåspetsiga blommor. Ängkampen förekommer ej mindre på ängarne än på åkerrenarne, och frodigast der jordmånen ej är alltför torr.
Det var i Norra Amerika som en landtbo, Timothy Hanson, först började att odla detta gräs-slag. Det vann ock snart förtroende i de flesta provinser, och 1763 blefvo de första frön deraf sända till England från Virginien. Man sådde det i början på sanka ställen, men fann innan kort, att det äfven icke vantrifdes på de torrare. Ingen fodervext har någonsin fått ett större beröm. Direktören Plomgren och Banko-Kommissarien Bergius visade genom sådden af införskrifna frön, att samma gräs-slag äfven var svensk inföding.
Och verkligen af de gräsarter som blifvit åt landthushållare rekommenderade, torde det, äfven som Ängkaflen, förtjena ett utmärkt rum. Fält bestående af gungdy, och sumpig jordmån, boställen endast för några glesa starrstrån, kunna genom ängkampen göras gräsbärande och förvandlas till fastare ängvall, att icke nämna det äfven andra ställen med fördel kunna dermed, ensamt eller i hop med flera slag, besås. Fröna böra icke nedmyllas djupt, utan blott med en lätt harf öfvergås. Ängkampen qvarhåller sitt frö rätt väl, och behöfver således icke afskäras förr än flera ax äro mogna; men också urgnuggas fröen icke så lätt på denna som på ängkaflen. Nyplog tillvallas af ängkampen mer än af andra gräs-slag, och på kortare tid. Det bör slås så snart det går i lägg, för att icke blifva för groft och mindre behagligt för boskapen. Man får då kanske innan hösten förnya denna slåtter.
— Hästar älska detta foder framför allt annat; Fåren rata det, men Svinen uppböka dess köttiga rotknölar.
Tab. — a. en fullkomlig eller hel blomma öppnad. — b. en sluten blomma med pistillen, båda förstorade. — c. fruktämnet omgifvit af blomskalen i naturlig storlek.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
