088. Poa pratensis. Slåttergröe. Poa trivialis. Betesgröe.
Se även #30, Jättegrö, Poa aquatica. - #88, Slåttergröe, Poa pratensis. - #102, Mannagräs, Poa fluitans. - #126, Hvitgrö, Poa annua.
Slåttergröe.
Blomvippan utbredd. Småaxen ägglika, 4blommiga, nästan bara. Strået upprätt, trindt glatt, med stympade trubbiga bladfjäll. — Och
Poa trivialis.
Betesgröe.
Blomvippan utbredd. Småaxen ägglika, 3blommiga, vid basen fint ludna. Strået upprätt, trindt sträft, med förlängda hvassa bladfjäll.
Linn. Flora Su. p. 27. 28. Cl. 5. Triandr. 2:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 44. Kl. 3. Tremänn.
Bergius om Sv. Ängskötseln.
Curtis on Brittish Grasses.
Dessa begge grässlag, som vi, i anseende till deras snarlikhet, här tillsammans anföra, hafva af några blifvit ansedda såsom förändringar af en enda art; men äro dock väl skilda genom den nämda olikheten af bladfjällen, samt ytans förhållande på strået.
Slåttergröen trifves bäst på torrare ängar, då Betesgröen synes älska fuktigare och mera skyggade ställen. Det förra uthärdar således längre torka än det sednare, som, ehuru ganska gifvande och passande för äng, är mera ömtåligt och lider snarare af så väl köld som torka. Det förra får en krypande rot, liksom Qvickhvetet, och utrotas icke lätt der det en gång inkommit, hvarföre det med försigtighet bör brukas, der platsen icke blifvit till gräsland för alltid bestämd. Likväl minskas äfven med tiden detta gräsets bördighet, då de mycket sammantofvade rötterna hunnit utsuga jorden. Det sednare vinner en ansenlig höjd på våta ställen. Begge grönska temligen bittida om våren, men blomma sednare än Ängkaflen. De äro likväl ganska passande för tidigt bete, så mycket mera som de äro begärliga för kreaturen. För gräsplanens besående är i synnerhet Slåttergröen tjenlig, så väl för sin vackra grönska och härdighet, som för sin egenskap, att icke, likt flera andra grässlag (t. ex. Lolium perenne), skjuta lägg flera än en gång om året. Den enda besvärligheten vid kulturen af båda är, att fröna hänga gerna så tillsammans som de voro med spindelväf blandade, och således med mindre lätthet vid såningen åtskiljas.
Tab. — fig. a. föreställer ett stycke af strået med en del af bladslidan och det derpå sittande korta trubbiga bladfjället, som är skiljemärket för Poa pratensis — d. detsamma för Poa trivialis.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 88. Slåttergrö. Rafns Bibl. anf. st. Gräset mognar tidigt, släpper ej lätt sina frö och kan derföre lemnas oskurit till dess fröen äro mogna. De rensas också lättare än Betesgröens frö, som mogna sent och böra samlas när de sjelfmant ur toppen börja utfalla. De rensas såsom förut nämdt är.
—I Fl. de Wett. säges att Betesgrö är endast före och under blomningstiden ett godt och närande foder; efter den tiden röres det ej af boskapen. Deremot skall Slåttergrö vara ett af de bästa foderslag.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
