203. Sisymbrium sophia. Stillfrö-ört.

Stillfrö-ört. På Finska: Savuruoho. Sau.

Bladen äro penntaggadt findelade och liksom något finludna. Blombladen mindre än blomfodret.

Linn. Fl. Sv. p. 232. Cl. 15. Tetradyn. siliquos.
Lilj. Sv. Fl. s. 283. Kl. 12. Fyrväld. långskidade.
Murr. App. Med. T. 2. p. 313.
Pharm. Sophiae Chirurgorum. Herba, Semen.

Denna åriga växt, som, af sin egenskap att stilla diarré, kallas i Nerike Stillfrö, bär små gula blommor i Juni, Juli och Aug., och växer allmän på torra sandiga ställen, gator, vid hus, på tak och grushögar. På en liten tapplik rot växa alnshöga, raka, greniga och bladiga stånd. De penntaggade bladen, som sitta till skiftes, ha småblad som äro äfven penntaggade och stundom dessa ytterligare kort penntaggade med nedåtlöpande lansettlika spetsiga flikar. Fröskidorna äro talrika, upprätta och släta. Slägtet har blomman och blomfodret vidöppna eller utbredda, och en fröskida, som öppnas långsefter, med raka fröhusskal. Fröskidade växter (pl:ae siliquosae) kallas dess nat. örtflock.

Det grekiskt-latinska Apteksnamnet, Sophia Chirurgorum, tillkännager växtens fordna anseende mot sår och utvertes skador, fastän den numera är längesedan bortlagd och glömd. Man stötte eller bultade hela örten och lade den såsom läkande på sår. Såsom dekokt eller infusion, troddes växten gagnelig, att invertes förtärd, stämma för häftiga magens uttömningar, och har äfven varit på åtskilligt sätt brukad mot blodspottning, hvit fluss och blodflod ur lifmodern. Men huruvida dessa uppgifter förtjena en gång att eftergöras, kan man väl tvifla på; äfven som den kraft, hvilken tillägges fröen, att öka krutets verkan vid dess explosion, ej är lätt att förklara och förmodligen ej heller att påräkna. Man brukar likväl i Nerike, att med frön, som äro små, glatta, röda och af bitter smak, hos menniskor och boskap hämma rödsot; och skola de, efter Caesalpini uppgift, tjena mot Spolmaskar (Ascarid. lumbricoid.) och kunna nyttjas i stället för maskfrö (Sem. Santonici).

Tab. — fig. a. förstorad blomma. — b. ett blomblad, äfven förstoradt. — c. en öppnad fröskida med frö, som sitta qvar på skiljeväggen i skidan, i naturl. storlek.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.