206. Urtica urens. Etternäsla.

Se även 068. Urtica dioica. Brän-nässla. - 206. Urtica urens. Etternäsla.

Etternäsla. På Finska: Viholainen. Rautanokkonen.

Bladen äro ovala eller elliptiska, sågtandade, spetsiga, mot hvarannan sittande, och mest 5 ådriga. Blomklasarne äro nästan enkla med sambyggarblommor.

Linn. Fl. Sv. p. 337. Cl. 21 Monoecia 4:andr.
Lilj. Sv. Fl. s. 69. Kl. 4. Fyrmänn. 1:qvinn. med blommor som sakna blomblad.
K. Vett. Ak. Handl. 1747. p. 79.
Curtis Flora Londinensies.

Vid hänförandet af denna växt till sitt slägte, måste man, såsom vanligt, ha afseende på blommans delar; och sedan man anmärkt, att blommorna icke äro 2könade, men att han- och honblommor likväl finnas på samma stånd, så har man träffat karakteren för Sambyggarklassen i Linnéska systemet. Granskas sedermera fröredningsdelarne hvar för sig, så finnes hanblommans blomfoder 4bladigt, med ett bägarformigt håningshus midti emellan de spänstiga ståndarna, i stället för fruktämnet; honblomman har 2bladigt blomfoder, som efter blomningen omgifver ett glänsande frö: båda sakna blomblad. Detta utgör Nässelslägtets karakter och räknas Nässlorna till naturliga örtflocken Hvassbladiga växter, (pl:ae scabridae). Etternässlan, täckt öfverallt med stickande hår, hvilka i vår hud, liksom Brännässlans (n:o 68), orsaka nässelbränning, är skild från densamma genom 2-3 gånger lägre växt, ljusgrönare färg, årig och hvit rot, ovala, mindre och rundare blad, grenigare örtstjelk, små, tillbaka böjda, knappt synliga bladskärmar, samt kortare och mindre greniga blomklasar. Den träffas på odlad god jord, mycket allmän, och blommar i Juni, ända till sent på hösten. Förökar sig mycket och utrotas derföre svårligen; men om den genast och före blomningen flera gånger om sommaren afskäres, eller med roten uppryckes, så försvinner den. Dess åriga rot förvaras ej i jorden till följande året. Man har observerat att den blommat och satt frö 2 till 3-4 gånger på en sommar, (Prof, O. Swartz. Parkinson).

I medicin och hushållningen är den icke af stort värde. Med utpressade saften ensam eller blandad med mjölk säges giktkrämpor hafva blifvit botade. Späda blad af denna, brukas om våren i brist på Brännässla såsom grönkål; sönderhackade gifvas de med gryn af säd, och hårdkokade sönderskurna ägg, åt kalkonkycklingar. För öfrigt är Etternässlans egenskaper mycket lika med Brännässlans.

Tab. — fig. a. hanblomma, förstor. — b. frö. — c. honblomma, förstor. — d. en tagg, förstorad.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.