044. Viola tricolor. Trefärgad Viol.

Trefärgad Viol. Sammetsvioler. Styfmorsvioler. Styfmorsblommor. Skateblomster. Blåhvisil. Blålåcker. Penséer. — Stifmoor. Svuluhat. Sjukmoblom. Den lyse Deg och mörka Nat. Dag och Nat. På Finska: Kolmikukkainen.

Örtstjelken trekantig och grenig. Bladen aflånga och glest sågtandade. Bladskärmarne pinntaggade.

Linn. Fl. Su. p. 307. Cl. 19. Syngenesia 1gam.
Liljebl. Sv. Fl. s. 104. Kl. 5. Femmänningar. Enqvinn.
Murr. App. Med. Op. posth. T. 6. p. 33.
Berg. Mat. Med. p. 709.
Haase Diss. de Viola tricolore.
Patr. Sällsk. Hush. Jurnal år 1777. Maj s. 247.
Veckoskr. för Läk. II: 153, 376. IV: 95. IX: 27.
Retz. Fl. oec. s. 774.
Pharm. Violae tricol. Herba.

Till färg och storlek variera blommorna, som framkomma efter hvarannan nästan hela sommaren, och kallas af Fransmän les pensées. Roten varar endast ett år. Den större högfärgade afarten (fig. g.) finnes på god jord i trädgårdar; den med små oftast 2färgade blommor (fig. h.) träffas på berg och magra ställen. Recens. i Åbo Litt. Tidn. 1803, N:o 63. är likväl af motsatt mening. Märket (vid öfversta ändan eller knappen på pistillen, fig. a. b.) är klotrundt, ihåligt och öppet; knappast visar någon vext tydligare, än denna, huru fröredningsdelarne uppfylla sitt ändamål.

Sedan Strack i en år 1776 belönt pris-skrift, å nyo visat denna plantas nästan förgätna nytta emot Mjölkskorf hos barn (Crusta lactea), hafva mångfaldiga ytterligare försök bestämt dess goda egenskaper. Hos Auktorerna finna vi stort antal sjukdomar, som härmed sägas blifvit botade, t. ex. utom nämde barnsjukdom, äfven så kallade onda hufvudsår eller skorf (Tinea, Achor, Serpigo) hos äldre personer, svår hosta som hotat med qväfning, reformsutslag, skabb, svulst med blånad och skärpa i huden på särskilta delar af kroppen, blåsigt utslag på benen, rosen, reumatism, gikt, finnar (vari) i pannan, åtskilliga veneriska åkommor, fallandesot hos ett 7 månader gammalt barn m. m Med invertes och utvertes ljum Dekokt af vexten, sägas patienter i första graderne af venerisk sjuka, blifvit botade på 18- 23 dagar. (Schlegels Material, f. d. Staats-Artzn. Wiss. u. praktische Heilkunde). Likväl påstå somlige att örten icke förtjenar allt det beröm, som hon fått. Invertes gifves den vanligen i form af dekokt med mjölk eller vatten, och då plägar tagas af örten färsk eller torkad vid pass 1 hand full, till 2 librer (qvarter) vatten eller mjölk, som kokas något, och detta förtäres i 2-5 dosis om dagen; åt barn gifves mindre. Smaken kan förbättras med Fenkol, Koriander och dylikt. Också kan dekokten blandas med annan mat, t. ex. gröt, och, mera utspädd med vatten, kan den nyttjas som daglig dryck. Saften af färska örten utpressad, kan ock nyttjas, och då är dosis för äldre personer 2 uns. Om denna saft inkokas till extrakt, så tjenar det antingen till piller, som ha lagom hårdhet af inblandadt pulver af torkade örten, eller ock till att lösas i vatten eller mjölk; i begge fallen är dosis af Extraktet 1-2 drakmer om dagen, och detta delas på morgon och afton. För barn emot mjölkskorfven väljes det sätt, som är beqvämast och dosis i proportion mot åldern; modern eller amman kan äfven härvid nyttja dekokten väl stark. Efter de första 8 dagarne ökas utslaget, och urin får en lukt som liknar den af kattor. Med bruket fortfares tills huden är ren och mjuk; med tvättning af Goulards vatten kan den återstående klådan i späda huden lindras och hjelpas. Vexten plägar laxera och stundom förorsaka äckel, men sällan kräkning; roten till en drakma i pulverform har ej gjort mera än äckel. Emot 10 års gammalt reformsutslag, som botades, nyttjades under invertes bruk af dekokten, qvicksilfver-sublimats-upplösning till insmörjning utvertes på utslaget. Elaka sår har pulvret i form af omslag ofta renat, och borttagit den åtföljande stanken, ehuru stundom veckor eller månader fordrats dertill.

— Om saften af stötta blomblad pressas genom linne, så fås blå färg lik lakmus, och när den inkokas och under kokningen till kulor eller små kakor formeras, så kan färgen förvaras och vid behof lätt i vatten upplösas. Aluneradt ullgarn doppadt i blombladens saft, får blyfärg som ej af vatten uttvättas. Haase berättar, att under olika villkor kunna färgerna blekgult, blekgrönt, blått, grått och brunt af denna blomma erhållas.

På tab. visar a. blommans 5 ståndare och pistillen. — b. pistillen med fruktämnet. — c. en af ståndarne, som saknar den trådlika stjelk, hvilken synes vid fig. d. och äfven vid a. — Fig. e. och f. föreställa frön i nat. storlek och förstoradt. — g. och h. äro artförändringar.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 41. Trefärgad Viol. Kallas på somliga Apotek: Herba Jaceae.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.