Åkerfräken, Equisetum arvense.

Våra vilda läkeörter.

Åkerfräken är en mångårig ört som du bl.a. hittar på åkrar, stränder, vägkanter och i diken. Den gör bruna sporbärande skott på våren och gröna sterila sommarskott. Som barn brukade vi roa oss med att ta isär skotten och försöka få ihop dem igen - på tyska är namnet "Schachtelhalm", askgräs.

Efter benbrott och snuva

Åkerfräken innehåller mycket kiselsyra. Ett te av åkerfräken hjälper därför kalcium att hitta sin nya plats i livet när du bygger nya ben.

Vävnader läker helt allmänt bättre om du har råmaterial i blodet, och åkerfräken (liksom nässlor, hallonblad och gröna havrestrån) innehåller många mineraler och spårämnen. Ett mineralte (1 tsk torkad ört, 2 dl kokande vatten, låt dra i 10 minuter, sila, drick 2-3 koppar per dag) är bra efter influensa (när du bygger nya slemhinnor), om du har smärre eller större sår, och t.ex. efter operationer.

Mångsidig

Invärtes är åkerfräken urindrivande och den stoppar blödningar. Teet hjälper också vid hosta, och det stärker bindvävnader.

Kiselsyran hjälper vid reumatism och ledinflammationer - drick teet och använd varma kompresser. För kompressen täcker du en handfull åkerfräken med vatten. Koka upp, låt puttra en tid, låt svalna, lägg på det sjuka stället, bind om med en handduk, ostduk eller en tillräckligt stor trasa. Lämna kompressen på i 30 minuter, och lägg två kompresser per dag.

En annorlunda kompress får du såhär: gör ett starkt te (häll 1,5 liter kokande vatten över 125 g torkad åkerfräken), låt dra i 1-1,5 timme, sila. Doppa en handduk i vätskan, vrid ur något, och lägg den på det sjuka stället. Lägg torra dukar om och låt verka i någon timme.

Kompresserna kan du också lägga på svullnader och åderbråck.

Ett bad med samma starka te hjälper mot reumatism och ledgångsinflammation, och det stärker dessutom din blodcirkulation.

Litet pulveriserad torkad åkerfräken på tandborsten hjälper mot karies, men bara om du borstar med det.

Och om du har tennkärl kan du putsa dem med åkerfräken - eller vilken som helst annan fräken du råkar ha i knutarna.

Plocka åkerfräken

Det finns ett tiotal fräkenarter, varav de flesta är allmänna över hela Finland. Om du vill plocka åkerfräken till te är det bäst att veta hur den skiljer sej från de övriga arterna - åtminstone kärrfräken (E. palustre) anses vara giftig.

Åker- och kärrfräken har båda rätt så raka, ogrenade grenar. Ängsfräken (E. pratense) har skira ogrenade grenar som går i vågor - den är mycket sirlig. På åkerfräken är första grenleden längre än stjälkens tandkrets, på kärrfräken är det tvärtom (grenarnas hölje räknas inte till grenlederna). Åkerfräkens grenar är fyrkantiga, medan kärrfräkens har fem kanter.

Det är bäst att plocka åkerfräkens gröna sommarskott i juni. Under sommarens lopp blir åkerfräken allt hårdare, tills du får stormkoka septemberskott av fräken i en halvtimme för att få ut några mineraler i ditt te.

Plocka gröna delar och dra bort bruna rotdelar, vilka ibland också kommer upp. Bred ut din skörd på papper, lakan eller handdukar och låt dem torka i skugga, eller häng upp buketter av fräken på tork. Smula sönder den torkade örten och förvara mörkt i en glasburk. Kom ihåg etiketten.

Henriette Kress
Örtterapeut

(publicerad i Vasabladet den 3 juli 1999)