Skogens läkeörter: mjölon, lingon, tranbär, blåbär och odon.

Mjölon

Te av mjölonblad (Arctostaphylos uva-ursi) har använts i alla tider till urinvägsinfektioner.

Mjölonblad är rätt hårda, så de behöver kokas upp: 2 tsk torkade blad till 2,5 dl vatten, koka upp, låt koka i 15 minuter, sila, drick 3 koppar per dag för akut besvär. Om det inte hjälper inom tre dagar kommer det inte att hjälpa alls, och senast efter sju dagar skall du sluta ta mjölonblad.

Långvarigt invärtes bruk av mjölon är inte hälsosamt, eftersom bladen innehåller arbutin. Det omvandlas i oss till hydrokinon och kan därför ge dej en hydrokinonförgiftning. Den syns som diarré eller förstoppning.

Sittbad:

Mjölonblad är inte endast bra för en del urinvägsinfektioner, nyblivna mammor tycker också mycket om örten. Ett sittbad (eller ett fullbad, men orkar du plocka så mycket blad?) med ett starkt te av mjölonblad är effektivt på många sätt: eftersom mjölon är sammandragande påskyndar bladen läkningen och får vävnaderna att fortare återgå till sitt kompakta format. Bladen är också antiseptiska, vilket är bra med tanke på hur bra bakterier och andra otrevligheter trivs i slemhinnor. Dessutom är bladen smärtstillande.

Du behöver en eller två handfull torkade eller färska blad av mjölon (eller lingon) till 2 liter vatten. Koka upp och låt puttra i 15 minuter, sila, häll i sittbadet. Sätt till vatten tills temperaturen är passlig. Slå dej ner - det är bäst att sätta sittbadkaret där det får skvalpa, även en liten rumpa förtränger mängder med vatten.

Upprepa så ofta du vill. I vanliga fall är det en tre fyra bad om dagen de första två tre veckorna, så plocka tillräckligt.

Plocka själv

Mjölon finns på aptekslistan, så numera får endast läkemedelsföretag sälja produkter med mjölonblad, och det bara om produkterna är registrerade. I praktiken finns det alltså inga mjölonblad till salu. Du skall ha skogsägarens tillstånd om du plockar stora mängder blad, och speciellt om du plockar som jag: ta i ena ändan av en krypande mjölonstam, dra upp, klipp av kvisten med så många gröna blad som möjligt, och upprepa samma vid följande mjölonmatta - om du är bra på att plocka mjölon kan du inte ens själv säga var du har plockat.

Häng upp din skörd på tork. När riset är kruttorrt kan du sätta de gröna bladen i en tät glasburk; resten hamnar på komposten. Mjölonblad är bland de få örterna vilkas verksamma ämnen inte oxideras, dvs. de kan lagras nästan obegränsat länge. I USA används Arctostaphylos-arter som kan bli flera meter höga. De kallas Manzanita.

Hur skiljer sej mjölon från lingon? Lingonblad har små svarta prickar under bladen (det har inte mjölon), och lingon växer som enskilda buskar, medan mjölon, där det trivs, gör stora mattor.

Jag har inte sett alltför mycket mjölon i skogarna i Liljendal, men det flyter grönt under träden i trakterna kring Ekenäs. Som tur finns samma verksamma ämnen i lingonblad, så om du inte har det ena kan du ta det andra - med samma varning för långvarigt invärtes bruk.

Lingon eller kröson

Visste du att lingon på engelska är lingonberry? Jag tror att de vikingar som intog ön för hundratals år sedan gav örtnamnet åt lokalbefolkningen, för lingon växer faktiskt vilt i Skottland.

Bladen har jag redan talat om, men bären är också bra för urinvägsinfektioner, speciellt som osötad saft. Folk brukar säga att det är för att de gör urinet mera surt, men faktum är att de ökar ytspänningen i urinblåsans slemhinnor, vilket gör att bakterier har svårt att fästa sej vid dem, och då kan de inte föröka sej.

Varför skall saften vara osötad? Jo, för orsaken bakom rätt många urinvägsinfektioner är för mycket socker i urinet. Om du då ännu dricker sötad saft på gör du saken inte bättre.

Tranbärssaft fungerar på samma sätt. Som tur är får du ändå späda ut saften med vatten.

Lingon stimulerar också matsmältningen, och de är också bra för magens och tarmarnas slemhinnor. Dessutom innehåller de rätt mycket vitaminer och spårämnen, och flavonoider (flavonoider är antioxidanter), vilka hjälper hålla våra kapillärer i skick. Så ät mycket lingonsylt!

Rensa bär

Hur rensar du dina lingon? Ibland låter jag orensade bär rulla över en rätt stor handduk. Mycket skräp fastnar upptill, medan bären rullar ner. Enbär kan också rensas med handduksmetoden.

Olika lingonsylt

Om du vill ha omväxling i lingonsylten kan du sätta 1 msk enbär till 2 liter lingon när du kokar sylt. Eller sätt till litet rom, eller några matskedar av en god whisky.

Tranbär eller tränjon

I norr har de bara dvärgtranbär (Vaccinium microcarpum). De bären är så små att det känns hopplöst att gå ut och plocka dem. Här nere i södern har vi vanliga tranbär, som kan bli upp till 1 cm i diameter, under bra år. Och under bra år kan du plocka en halv liter bär på en enda tuva. I år kan det vara för torrt, men du har kanske tranbär i frysen? I så fall kan du välja mellan två godsaker:

Tranbär i pudersocker

djupfrysta tranbär, helst stora

en vispad äggvita

pudersocker

Rulla tranbären i äggvitan först och i sockret sedan, låt torka på bakplåtspapper, servera helst samma dag. Gott! Om det blir över kan du ha roligt under de följande två tre dagarna; det är bara att gissa vilka av tranbären som har börjat jäsa (en av fem, vanligen).

Sockrade tranbär ger bara en kontrast, mycket surt mot mycket sött. Om du vill vara mera äventyrlig kan du hälla varm kinuskisås över djupfrysta tranbär, då får du med varmt mot kallt också. Du kan sätta litet ingefära i såsen, så blir den inte fullt så söt.

Hälsosamt

Tranbär innehåller mycket vitamin C, spår av andra vitaminer, och mineralämnen. Sval tranbärssaft är bra mot feber, och osötad saft är bra mot urinvägsinfektioner. I Ryssland har saften också använts vid magsyrestörningar, och folk som jobbar med radioaktiva ämnen lär må bättre om de tar tranbär regelbundet.

Tranbär innehåller flavonoider, så det är också bra för våra kapillärer.

Odon

Odon har fått ett dåligt namn för att örten växter granne med getpors (eller skvattram) (Ledum palustre). Nej, bären är inte giftiga, tvärtom, de ger jättegod sylt och saft. Du får svindel och huvudvärk om du trampar för mycket på skvattramen när du plockar odon, och det brukar finnas gott om myggor vid de bästa odonställena, men det lönar sej att plocka dem.

De har inte fullt så mycket flavonoider som blåbär, och de flesta flavonoiderna finns i skalet, så odonsylt är hälsosammare än saft. Och visst finns det mineraler och spårämnen i odonen också, men igen mest i skalen.

Blåbär eller slyngon

Bladen innehåller faktiskt också arbutin, men inte i så stora mängder som lingon och mjödon. Men blåbär slår nästan alla våra andra bär från brädan, om vi talar om dem som läkeörter.

De reglerar matsmältningen. Torkade eller djupfrysta bär liksom också blåbärssoppa och -saft är bra för diarré. Färska blåbär är bra mot förstoppning. Blåbär är bra för slemhinnor i största allmänhet, så du kan också ta dem om du har sår i mun eller svalg. Ta blåbär om du har sura uppstötningar - men ändra också dina matvanor, och ät inte under stress.

De innehåller stora mängder flavonoider (den blå färgen). Dessutom har de förstås vitaminer och mineraler.

Blåbär har liksom morötter används för att förbättra skymningssynen. Eftersom flavonoiderna hjälper kapillärerna hjälper de också kapillärerna bak i ögat, så du ser bättre i skymningen - om du inte är helt skymningsblind, förstås.

Och om du vill sluta röka kan du dricka rå blåbärssaft regelbundet.

Torka rester

Om du a) har en torkmaskin och b) brukar göra blåbärssaft i saftmaja kan du göra goda bärkarameller av bärresterna: torka i ett ½ - 1 cm tjockt skikt på bakplåtspapper i torkmaskin på under 40 grader i 10 timmar. Kolla om det redan lossnar från pappret. Om det går det kan du dra loss blåbärsskivan från pappret, vända på skivan och strö litet socker över. Torka igen i 10 timmar, låt svalna. Om skivan bryts istället för att böjas är den torr. Värm upp den igen och rulla ihop den medan den är varm. Förpacka varje rulle i bakplåtspapper och ge bort åt folk med söt tand. Om det blir kvar så mycket att du kan ge bort av dem, alltså.

Andra bär som blir goda som torkade plattor är lingon, svarta vinbär, och tranbär, men inte röda vinbär (de är för sura och har för stora kärnor).

Henriette

(publicerad i Skogsbruket 8/1999)