016. Fragaria vesca. Smultron-ört.
Smultron-ört. Jordbär. Jolbär. Rödbär. Snytterbär. Backbär. Hällebär. På Finska: Mansikka.
Bladen äro tredelade; småbladen eggformiga och sågtandade. Örtstjelken refvig, med långt krypande rotskott.
Linn. Fl. Su. p. 175. Cl. 12. Icosandria polyg. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 203. Kl. 8. Tjugemänningar. —
Murr. App. Med. 5 p. 142. —
Du Hamel de M.i> M. Traité des arbres fruitiers, T. 1. —
Du Chesne Hist. nat. des Fraisiers. —
Retz. Fl. oec. s. 260. —
Pharm. Fragariae Baccae, Herba, Radix.
Förekommer allmänt på torra ställen, samt blommar i Maj och Juni månader. Dess rot är mångårig, och när den inflyttas i trädgårdar i lös och god jord, blifva dess bär större och vexten frodigare. Jordgubbar, som under olika namn odlas, anses som skilda arter. Ju större frukten är, ju mindre behaglig blir dess smak och lukt.
Bären äro i allmänhet ganska helsosamma: likväl fororsaka de hos somliga ett friselartadt utslag, och hos andra liksom rus eller yrsel. Såsom läkmedel betraktade, anses de vara lösande, kylande och förekommande röta. Ymnigt nyttjade hafva de, efter den store v. Linnés exempel, botat gikt och podager. De som af mjeltsjuka blifvit sinnessvage, sägas af smultron, som då gjort stark diarré, hafva blifvit återställde. Lungsiktige och de af stenplågor besvärade, anföras äfven ibland dem som häraf återfått helsan. Bästa sättet att nyttja bären är utan tvifvel att förtära dem råa, och kan då tilläggas antingen socker, vin eller något aromatiskt; de kunna ock, om magen fördrager det, ätas med mjölk. Smultron upptäcka ofta Binnikemaskens närvaro, och man har sett stycken af denna mask bortgå efter deras förtärande. Mejer tillägger jemväl, att detsamma händer efter ätna morötter, hvartill han förmodar att luftsyran (kolsyregasen), som utvecklas, är orsaken. Distilleradt smultron-vatten tjenar för svidande ögon. Af bären skall ock ett angenämt bränvin kunna erhållas. Bladen nyttjas och berömmas af många i stället för Té. För att tillreda detta, samlas de unga bladen om våren och torkas i skuggan eller i en afsvalnad ugn, på bleckplåtar och ofta omrörde att de icke bli bruna, och förvaras efteråt till bruk. Friska bladen eller hela örten bultad ock lagd på gamla bensår, skall hafva läkt dem, och hela vexten kokad i vin och såsom omslag pålagd os pubis skall förekomma pollutiones nocturnas.
— Frön samlas af mogna och torra bär, sås tidigt om hösten på öppna sängar i god jord, och uppkomma om våren, utplanteras sedan på rabatter och fredas första vintern för frost. Med rotskotten kunna dock Jordgubbar beqvämligast fortplantas i fet och lätt jord, som ej är för torr, helst i Juli och Aug. månader, och aktas plantorna i början för solvärma och torka. Hvart 3-4:de år böra de omflyttas. Af för många rotskott försvagas de bärande stånden, hvarföre 2 till 3 gånger om sommaren de öfverflödiga böra borttagas. På torra backar vexer en smultron-art, som på Gottland kallas Nejkon (Frag. collina, Ehrh. Willden). Bären smaka något olika, och blomfnaset skiljes äfven svårare ifrån bäret än på vanliga smultron. Enligt Gleditschs uppgift hysa smultron örtstjelkar och rötter garfämne.
Fig. a. b. en ståndare och en pistill i nat. storlek och förstorade.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
