165. Galium verum. Gul galie.

Se även 122. Galium boreale. Nordisk Galie. - 165. Galium verum. Gul galie. - 218. Asperula odorata.

Gul Galie. J. Marias Sänghalm. Håninggräs. Gul mära. Sligefrö. På Finska: Mehilaiskukka.

Örtstjelken är temligen upprätt växande. Bladen mest 8 stycken, sitta i krans, äro smala, fårade, helbräddade och sträfva. Blommorna utgöra stor vippa.

Linn. Fl. Su. p. 45. Cl. 4. Tetrandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 62. Kl. 4. Fyrmänn. 1:qvinn.
K. Vett. Ak. Handl. 1745. s. 244. 252.
Murr. App. Med. T. 1. p. 371.
Pharm. Galii lutel, Summitates.

Under namn af J. Mar. sänghalm är denna håning-luktande Galieart temligen allmänt bekant; den växer ymnigt på torra ställen vid vägar och åkrar, strös på golfvet för sin lukts skull, och nyttjas till färgning m. m. af bönderna. Dess rot är krypande, mångårig och gul, samt ger stundom ¾ aln höga stånd, som vid roten äro greniga. Bladen sitta kring stjelken 5-8-11 st. i hvar krans, äro smala, spetsiga och ofvanpå sträfva. Blomvippan är ganska grenig och mångblommig, med gula blommor. Frukten är slät.

— (Jemf. N:o 122. en annan art af detta slägte).

Hela växten hyser en syra, som gör att den ystar mjölk; kor, som ätit mycket af den, gifva mjölk, som ystar sig eller löpnar lättare än vanligt. Den brukas derföre i synnerhet i Irland att läggas i mjölken vid ystning. I Grefskapet Chester, der god ost tillredes, brukas örten dertill; också kallas växten af Fransmännen Caille-lait. Såsom ytterligare bevis på växtens syra, kan det tilläggas att den förändrar blå växtsyror till röda.

— Allt detta oaktadt, tvifla likväl somlige Auktorer (Bergius, Kröcker,) på denna växtens ystande egenskap.

— Roten tuggad färgar saliven, sätter röd färg på ylle då den handteras lika med Nordisk Galie (N:o 122.) och förtärd skall den göra benen röda, liksom Krappväxten (Rub. tinct.); till färgning måste rötterna vara väl torra, annars fastnar ej färgen.

— Flere Läkare (Chomel, Lieutaud) säga, ehuru föga sannolikt, att den visat sig tjenlig i Fallande-sot; de hafva gifvit den antingen i pulver till 1 drakma, eller i dekokt, eller stark infusion, eller utpressade blomsaften ett skedblad i dosis. Ant. Jussieu föreskref dess dagliga bruk mot hysteriska krämpor. Äfven mot Gikt är växten försökt. Huruvida dessa uppgifter förtjena förtroende, torde de af våra fördomsfria Läkare, som under nitälskan för sanningen, oppoffra sig på Medicinens utöfning, genom ytterligare försök bekräfta eller vederlägga.

— Emot blodig urin af förtärda Hvitsippor, skall den hos Hornboskapen med fördel kunna nyttjas. Hästar äta icke växten, men om den är ung och icke för sträf, förtäres den af nästan all annan boskap.

— Blommorna färga ylle, med tillsats af alun, vackert gult. Godset betas först i alunvatten, hvari det jemte de sönderskurna blommorna, kokas till dess det blir gult, upptages, sköljes och torkas.

Tab. — fig. a. en blomma med 4 ståndare och 1 pistill. — b. fruktämne förstoradt.

Tillägg, vol. 3:

Nr. 165. Gul Galie. På finska: Marianpahna. Det är besynnerligt af hvad anledning man tillagt så allmänt denna växt egenskapen att ysta mjölk. Fransyska, tyska och engelska nanmen Caille-lait, Butterstiel och Cheeserenning utmärka densamma. Likväl vågar jag påstå, dels i anledning af egna flera varierade försök, dels i stöd af dem som Parmentier, Deyenx, Rouppe m. fl. anställt, att denna egenskap tillhör växten icke väsendtligen och åtminstone icke i alla dess tillstånd.

— Med roten kan färgas rödt; se K. Vett. Ak. Handl. 1745. s. 245.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.