164. Sagittaria sagittifolia. Pilbladig Pilört.

Pilbladig Pilört.

Örtstjelken är rak. Bladen äro mest pil-lika och spetsiga.

Linn. Fl. Su. p. 340. Cl. 21. Monoecia. polyandr.
Lilj. Sv. Fl. s. 225. Kl. 9. Mångmänn. mångqvinn.

Vid stränderna så väl af stillastående, som rinnande vatten, helst på lerbotten, växer Pilörten icke synnerligen rar. Roten är mångårig och har under gyttjan, i sjeflva fasta jorden, en löklik knöl, som kan ätas. Blomstjelken höjer sig rak öfver vattnet, och har hanblommorna utslagna i Juli, åtskilda från honblommorna, ehuru båda slagen sitta på samma planta eller stånd; blombladen äro 3 och hvita: honorna eller pistillerna bruna; i September mognar frukten. Bladen som stundom flyta på vattnet, hafva upphöjda raka ådror eller nerver, som äro vanligast 5 till antalet, men äfven något deröfver. Merendels träffas växten med pillika blad och utstående hullingar; men stundom äro desse mindre märkelige, hvarigenom bladet blir nästan triangelformigt; sällsammast träffas de jemnsmala och spetsiga eller lansetllika, men alltid med raka nerver försedda.

— Till denna sistnämde närmar sig den såsom afart ansedda, med smala lansettlika, 3ådriga, flytande blad och gula pistiller, kvilken torde kunna anses för särskilt art (Sagittaria natans Pall. Russ. reise. 3. p. 757. t. G.); den finnes äfven i Norrland.

— Slägtet har 3bladigt blomfoder och 5 blomblad; att han- och honblommor äro skilda är redan nämdt.

— Naturl. örtfl. kallas pl:ae Tripetaloideae eller växter med 5 blomblad.

För sin ätbara knöliga rot, sås fröna i China, på Japan och i Amerika, hvarest den ynmigt förtäres. Det kunde väl förtjena att försökas, om icke besväret vid odlingen af denna planta, genom rik skörd af nyttiga rötter, kunde äfven hos oss ersättas, åtminstone borttager den ingen jord, som för andra brukliga växter kunde begagnas. Ehuru v. Haller anser den för kreaturen skadlig och plantan synes ofta orörd der boskap betat, påstå likväl andra, att hästar, svin och getter äta den.

Tab. — fig. a. en fröklase. — b. en dylik, hvarest de medlersta fröen blifvit afplockade, så att fruktfästet synes. — c. ett ensamt frö. — d. en förstorad ståndare. — e. ett blad.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.