163. Vaccinium myrtillus. Bläbärsbuske.
Se även 012. Vaccinium oxycoccos. Tranbärs-vext. - 085. Arbutus uva ursi. Mjölon. - 116. Vaccinium vitis idaea. Lingon-växt. - 163. Vaccinium myrtillus. Bläbärsbuske.
Bläbärsbuske. Böljon. Slynnor. Slinner. På Finska: Musticka. På Lappska: Zerre.
Örtstjelken är trädaktig och något kantig. Bladen äggformiga, fint sågtandade och affallande. Blomstjelkarna äro enblommiga.
Linn. Fl. Su. p. 125. Cl. 8. Octandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 264. Kl. 7. Tiemänn. 1:qvinn.
K. Vett. Ak. Handl. T. 6. 1745. s. 247. T. 11. 1750. s. 77. T. 35. 1774. s. 256.
Patr. S. Hush. J. 1791. Not.
Murr. App. Med. T. 2. p. 73.
Pharm. Myrtillorum Baccae.
I gamla fuktiga skogar, bland stenar, på berg och mosslupen jordmån, finnes i de flesta landsorter knappast någon allmännare buskart än denna, som blommar i Maj och Juni, samt har mogna bär i Juli eller Aug. Grenarna äro gröna, kantiga och något vridna. Bladen sitta till skiftes, ha bladstjelkar och äro glatta. Blommorna finnas vid bladfästen, äro ensamma, nedhängande och klotformiga med 5kantig öppning. Blomfodret är litet och helbräddadt utan flikar eller tänder. Ståndarne mest 10, gömda inom den enbladiga blomman; knapparne äro ofvantill 2horniga. Fruktämnet liknar en omvänd kägla; märket är enkelt. Bäret är klotformigt och moget mörkblått eller svart, med 5 rum för många frö.
— Slägtet utmärker sig med enbladig blomma; ståndarne fästade på fruktfästet: knapparne ha 2 hål i spetsen; bäret formeras under blomman, och har många frö i 4-5 rum.
— Naturl. örtfl. kallas pl:ae Bicornes eller växter med 2hornade ståndareknappar (se N:o 116).
— Såsom en rar artförändring nämner Gmelin (Fl. Sib. T. 3. p. 137.) en buske, som har mogna hvita bär. Sådana finnas äfven i Södermanland vid Nässelstad, hvarest de årligen till insyltning användas, äfven som hvita Lingon, hvilka växa i samma trakt. Båda slagen äro rara, och torde tillkomma af jordmånens egna beskaffenhet.
Bären äro stora som en stor ärt, med en dubbel koncentrisk intryckning midt emot dess stjelk eller fäste, och hyser mörkröd saft. De ätas allmänt om hösten rå, samt torkas, syltas och nyttjas i matlagning till soppor, såser, bakverk, kremer m. m. Men förtärda i stor myckenhet kunna de förorsaka knip och hvarjehanda olägenheter i magen. Mot skörbjugg äro de tjänliga. Saften tillräckligen utspädd kan såsom kylande dryck nyttjas i febrar. Såsom adstringerande, i likhet med de öfriga till denna naturliga örtflock räknade växter, hänföras bären, i synnerhet torra, till stoppande medel och nyttjas i detta afseende mot Diarréer och Rödsot, i form af dekokt eller pulver, hvarvid dock noga måste iakttagas, att de ej gifvas för tidigt och innan andra tjenliga medel gått förut. Med Blåbärs-saft, som kan brukas till punsch, färgas och förfalskas äfven viner. Den sätter färsk, med alun, beständig violett färg på ylle; bären stötas dertill och läggas i gryta tillika med godset, som förut skall vara betadt i alunvatten; derpå kokas det och sist, sedan godset fått torka efter kokningen, drages det igenom lut.
— Åtskilliga trädslag ämnade af Snickare till faner-arbeten och dylikt kunna betsas eller färgas med Blåbärs-saft och alun. Både Målare och Färgare bereda af bären blå, violett och röd färg, till särskilta behof och på olika sätt.
— Ett smaktigt surt bröd beredes af Blåbär och Lingon med mjöl (se N:o 116).
— Kokade till gröt i vatten med mjöl, skola de äfven vara välsmakande.
— I Norrland beredes af Blåbär ett godt vin. Utpressade saften af mogna bär silas; socker tillsättes och lemnas par dagar att gäsa; silas sedan genom finare linne och förvaras på hartsade buteljer.
— Saften utan socker tjenar i stället för Citronsaft.
— Huru Bärviner tillredas läses utförligt i Fischerströms Ekonomiska Diktionär 4:de Del. p. 158-162. Art. Bär. Bränvin kan ock af dem distilleras.
— Ibland fåglar göda sig i synnerhet Orrslägtets arter med bären, om hösten.
— Lapparne blanda dem i kokad varm mjölk, som förvaras i Rendjurets mage, torkas och ätes sedan med begärlighet, men måste förut blötas i varmt vatten. Se v. Linnes Fl. Lapp. N:o 143.
— Bladen kunna såsom Té användas.
— Växten duger till garfning.
— Hästar, Svin, Får och Getter äta bladen, hvilka äfven förtäras jemte bären af Vild-fåglar.
Tab. — fig. a. blommans inre delar utan blomblad. — b. ståndare; båda förstorade. — c. ett bär. — d. ett tvärsföre genomskurit bär. — e. ett fullväxt blad.
Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
