061. Solanum nigrum. Svart Solan.
Se även #020. Sötbesk Solan, Solanum dulcamara.
Svart Solan. Nattskattegräs. Hansletsgräs. Trollbär.
Örtstjelken är utan taggar. Bladen eggrunda och något uddiga. Blommorna sitta knippvis och äro nedhängande.
Linn. Fl. Su. p. 71. Cl. 5. Pentandria 1gyn. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 94. Kl. 5. Femmänningar. —
Murr. App. Med. T. 1. p. 427. —
Halle die Deutsch. Giftpfl. s. 48. —
Pharm. Solani Herba.
Svarta Solanens rot varar blott ett år, och kan således icke, såsom sötbeskan Solanen (N:o 20), hafva trädaktig stjelk. I trädgårdar såsom ogräs och vid vägarna, förekommer den allmän, och får i Juli och Aug. hvita blommor, som äga en svag desmanslik lukt. Bären äro först gröna, sedan svarta, eller ock stundom gulaktiga.
Ehuru Auktorernas yttrade tankar om denna Solan-artens egenskaper äro stridiga; så synes likväl säkert, att vexten bör såsom misstänkt och farlig anses. Af trovärdiga män berättas, att plantans blotta utdunstning orsakar sömn, och att bären, oförsiktigt förtärda af barn, åstadkommit åtskilliga af de följder, som efter invertes bruk af narkotiska vexter (t. ex. Nr. 43, 46) äro vanliga. I större dosis än 1 gran af torkade vexten, eller 1 uns af infusion gjord med vatten, skall den uppväcka kräkning, svett, urinens ymnigare afgång, diarré, hufvudvärk, svindel m. m. Somlige påstå likväl, att hvarken infusion, eller utpressade vextsaften gjort någon skadlig verkan, och att 3 kvintin af bärsaften endast drifvit urin starkare än vanligt. Kanhända jordmånens olika beskaffenhet, der plantan uppvuxit, orsakat dessa olika verkningar, i fall Auktorerne, vid sina uppgifter om svarta Solanen, allestädes förstått samma art, som här beskrifves och finnes ritad.
— Få exempel på denna örts invertes bruk finnas antecknade; Gattaker, som uppgifvit bladens nytta i kräftskador, har likväl sedan återkallat sin uppgift; utvertes brukade skola bladen, bultade, och, såsom på Gottland är brukligt, blandade med härskt fläsk pålagda, tjena mot fulslag och äfven ensamme mot rötsår. Det påstås ock att bladen af denna art brukas på Otaheiti såsom sårläkande, och att Araberne stryka bladsaften på brännsår. Bären sägas döda höns, gäss m. fl. hemtamda djur, samt hafva hos barn förorsakat konvulsioner. I Dalmatien inbakas de stundom i bröd och ätas emot sömnlöshet. Blommorna öppna sig i klart väder vid pass kl. 7 f. m. och sluta ihop sig vid samma klockslag om aftonen.
Tab. — a, b. pistillen i naturligt och förstoradt tillstånd. — c. en ståndare förstorad. — d. ett bär tversföre afskuret. — e. ett frö förstoradt.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
