020. Solanum dulcamara. Sötbesk Solan.
Se även #061. Svart Solan, Solanum nigrum.
Sötbesk Solan. Qvesved. Matledsbuske. Bittersöta. Galnebär. Villbär. Ormbär. Hällbär. Trollbär. — Kipplyng. Äteved. Vivang. På Finska: Koisonpuu.
Örtstjelken är böjlig utan taggar. Bladen äro, de öfversta spjutlika, stundom 3delade, och de nedersta eggformiga, spetsiga. Blommorna sitta knippvis.
Linn. Fl. Su. p. 71. Cl. 5. Pentanbria 1gyn. —
Liljebl. Sv. F. s. 94. Kl. 5. Femmänningar. —
Murr. App. Med. 1. p. 423. —
Cullen Mat. Med. p. 565. —
Patr. S. Hush.Jurn. 1789. Dec. s. 95.
Ekonom. Dikt. 4 Del. p. 18. —
Retz. Fl. oec. S. 686. —
Pharm. Dulcamarae l. Solan. lignos. Stipites, Radix.
Vid diken och på fuktiga ställen vexer denna Solan art, och får i Juli månad blå, violetta eller hvita blommor; dess blad äro olika och på en stam ofta af 5-6 slag. En betydlig artförändring har hela eggrunda blad. Med nedböjda grenar, som slå rötter, fortplantas busken lätt.
Då stjelkarne, helst de fina, tuggas, röja de i början en besk, sedan en håningssöt smak. Dessa samlas då inga löf finnas på busken, antingen tidigt om våren eller sent på hösten, och nyttjas merendels som Té, antingen så, att till 3-4 drakmer stjelkar, slås 1 qvarter kokhett vatten; eller tages 1 lod, till 2-5 qvarter vatten, lemnas half timma på svag eld och kokas sedan 8-10 minuter; häraf är dosis 2 koppar morgon och afton att dricka ljumt och i början med mjölk, för smakens skull. Kokas de för länge, blir smaken för besk; är dosis för stor, så gör den äckel, och efter Gouans uppgift, äfven lamhet i tungan. Stjelkarne hysa minst, bladen något, men bären mest giftaktigt. En hund dog inom 3 timmar af 30 förtärda bär, som funnos oförändrade i magen. Hos menniskor laxera de och göra kräkning. Emedlertid är vexten, rätt använd, ett godt och verksamt medel i gikt och reumatism af åtskilliga slag, benvärk, gulsot, skörbjugg, hämmade regler (menstrua suppressa), skabb, reforms-utslag, veneriska åkommor, elaka bensår, rosartad svullnad m. m. Förrän nattsvett inställt sig i lungsot, har Solan téet stundom äfven gagnat, och en hafvande hustru, som under frossan fick svår och tung andedrägt, botades med Solan té, då kina förgäfves förut var försökt. Razoux brukade bladen mot utvertes skador. Af de sega qvistarna kunna också korgar flätas. Örten ratas af större boskap, men ätes af får och getter.
Fig. a. pistillen. — b. ståndarnes knappar hopsittande. — c. en bärklase.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
